The Book Pond
1024 recensioner
2907490 besök

torsdag 8 februari 2018

New Instapond


En ny favoritpodd är Första Glaset med deckarförfattarna Mikaela Bley och Denise Rudberg. Fast jag har inte läst något av dem (jo, Rudbergs Väninnan för 100 år sedan som jag inte alls gillade 😬) Nu ska det bli ändring på det! #instapond via Instagram



söndag 7 januari 2018

Tiden och Döden

Det är 1300-tal, digerdöden sveper över Europa och många dör i dess väg. Från Sverige vandrar Sigrid söderut, till synes planlöst. Hon är utklädd till ung man som ömsom kallar sig Olof, Jon eller Amund; det underlättar att inte vara ensam kvinna på vägarna.

Hon passerar bland annat Danzig, Krakow, Prag, Dresden, Köln. Ibland sjunger hon för att få ihop pengar, en gång erbjuder hon sig att hjälpa till som dödgrävare, nästan som om hon inte bryr sig ifall hon blir smittad själv. Hon träffar läkare, gycklare, bönder och köpmän. Hon slår sig inte till ro någonstans.

Lite i sänder gläntar Elin Boardy på mysteriet med den vandrande kvinnan och under färden får vi se ett Europa såsom det kan ha tett sig för 700 år sedan i efterdyningarna av en av de värsta epidemierna världen har skådat.


Jag läste Tiden är inte än av Elin Boardy under sömnlösa nätter i slutet av 2017. Det är en lågmäld historia och det passade mig där på natten att följa Sigrids långsamma vandring till nya städer. Språket är ytterst avskalat, kapitlen korta, det är en bok om det småskaliga, men ändå rymmer den gott om inre och yttre betraktelser av samtiden och ibland nutiden. Här kan jag tycka att Boardy ibland blir lite pekpinneaktig när hon t.ex. pratar om hur vi var tolerantare mot dåtidens tiggare än de som finns omkring oss idag, men kanske det är så det är.

Mot slutet kommer Sigrids hemligheter i dagern och det är smärtsamt att tänka på samtidigt som hennes levnadsöde säkert var något hon delade med många vid tiden. För mig är Tiden en fin, eftertänksam bok. Jag tror att frågor som indirekt ställs är om vi kan fly från våra sår och om det går att börja om. Jag tror att svaren jag får är att nej, det kan man inte och ja, det går.

Tack till Wahlström & Widstrand för recensions-ex.



fredag 5 januari 2018

Den glittrande, rivande, piskande snön

Det är slutet av 1800-talet, Allen Forrester har av armén fått uppdraget att tillsammans med litet team utforska de okända delarna av den långa Wolverinefloden i Alaska. Det är ett riskfyllt projekt, då de ger sig av mitt i vintern och riskerar köld, svält, islossning, björnattacker och till det kommer de (aggressiva?) indianstammar som lever längs med floden.

Allen lämnar sin nyblivna, hustru Sophie bakom sig, gravid med deras första barn. På var sitt håll skriver de dagbok. Vedermödorna och utmaningarna skiljer sig åt i sin karaktär, men båda kämpar på sitt sätt. Och båda får besök av den mystiska svarta korpen…


Jag gillar uppbyggnaden och kontrasterna i Mot den glittrande snön vid världens ände (To the bright edge of the world på engelska; är inte helt förtjust i den svenska titelöversättningen), skiftena mellan Allen och Sophies dagböcker, mellan nutid och dåtid, de faktamässiga inslagen i form av enstaka fotografier och tidningsnotiser blandat med oförklarliga fenomen. Ivey jobbar här lite på samma sätt som i sin förra bok Snöbarnet och kryddar romanen med sägen och övernaturliga inslag, t.ex. att en indiankvinna gifter sig med en utter, ett barn föds ur en gran, ett sjöodjur försöker dra ner båtar i floden.

Och jag gillar hur den storslagna och karga Alaskanaturen och djuren inte bara bildar fond utan har en väsentlig del i handlingen. Fåglar är ett genomgående tema; kvinnor som sägs förvandlas till gäss, Sophies fotointresse där hon ägnar timmar åt att få till den perfekta bilden på en kolibri och i stället för en räv (Snöbarnet) en återkommande, olycksbringande korp.

Jag läste Iveys förra roman Snöbarnet för några år sedan och det var en magisk upplevelse, som jag fortfarande bär med mig; jag märker att det är svårt att inte jämföra. Den glittrande snön har sin beskärda del av mystik, drama, vältecknade karaktärer (och snö!) och den står för sig själv som en utomordentligt bra bok med alla de förtjänster jag nämnt. I skuggan av debuten bleknar den dock en smula. Har man inte läst Ivey alls, så börjar man med fördel med Den glittrande snön, för det blir bara bättre!

Tack till Bazar Förlag för rec-ex!



lördag 30 december 2017

H som i Hök

Om den ädla konsten att tämja en duvhök handlar den självbiografiska boken H som i Hök av Helen McDonald.

Hon är falkenerare till yrket och har tränat ett antal pilgrimsfalkar, men inte gett sig på den stolta, oberäkneliga duvhöken. När så hennes far plötsligt dör bestämmer hon sig och köper duvhöken Mabel. Hon fyller frysen med rått kött och isolerar sig med sin förlamande sorg och sin nya familjemedlem. Hon lever som i ett töcken där hon slutar ta hand om sig och bara ägnar dagarna åt att försöka träna fågeln med varierande framgång.

Tveksamt generellt utfall på om tämja en duvhök är bästa sättet att tackla förlusten av en närstående, men för Helen ger det mål och mening och är samtidigt en källa till frustration och knäckt självförtroende.


Det är fascinerande hur Helen McDonalds passion och kärlek för rovfåglar smittar av sig. Hon beskriver i detalj fjäderdräkt, instinkter och beteende samt refererar ständigt till författare TH Whites 1700-talsbok om hur han försökte tämja höken Gos med misslyckat resultat. Då börjar jag också utifrån ett nyvunnet intresse googla duvhökar! Jag gillar det faktamässiga och rutinerna i träningen samt att händelserna tar plats i England med promenader på heder och inne i Cambridge. 

H som i Hök är inte en helt lättillgänglig, stundtals svävande, en ornitologisk faktabok varvad med filosofiska och historiska betraktelser kombinerat med en ovanlig sorgebearbetning, men den liknar ingenting jag har läst förut så den får stora O som i Originell.




lördag 23 december 2017

New Instapond


Vad läser ni i jul? Minipondarna ska få senaste illusterade Harry Potter (och fången från Azkaban). Kanske det eventuellt är liiite en present till mig själv också. #instapond via Instagram



onsdag 13 december 2017

New Instapond


Inte så stämningsfullt idag: storm och regn och inga Luciatåg alls. Fast jag åt i alla fall tre lussekatter. Och man kan fira Svart Lucia med Jo Nesbøs Snömannen i stället ☃️#instapond via Instagram



söndag 12 november 2017

To the bright edge of the world


2014 läste jag The Snow Child av Eowyn Ivey, en otrolig och magisk historia, som jag bär med mig än idag! Nu har ”Mot den glittrande snön vid världens ände” kommit. Även denna utspelar sig i Alaska runt förra sekelskiftet; ett team ger sig ut på en expedition för att kartlägga den okända terrängen runt Wolverinefloden. Ska börja på den nu och ser minst sagt fram emot! Tack till @bazarforlagse för läsex. 

#instapond via Instagram



torsdag 2 november 2017

Tintin i svampskogen


Av mitt höst- & läslov har det mest varit höst hittills. Men nu tänkte jag försöka ta någon dag ledigt. Till mig själv köpte jag häromdagen Tintin och Den mystiska stjärnan, så målet är iaf att hinna läsa ut den ;) 

#instapond via Instagram



lördag 28 oktober 2017

När du får oväntat besök - Rum 213


Höst- & Läslov och Halloween: då ska vi läsa något läskigt! 

Här tips om ungdomsboken Rum 213 av Ingelin Angerborn om de tre tweenietjejerna Meja, Bea och Elvira som delar rum 213 på ett sommarkollo. Det är något konstigt med det rummet för saker börjar försvinna (bl.a en glitterpenna), de känner en oförklarlig närvaro och dörren öppnas mitt i natten fastän ingen är där.. Vad ska de tro? 

Bra och lagom ryslig bok, som framförallt höll 7-åringen fången! Det går inte att vara säker på hur saker ligger till; spänningen hålls vid liv fram till slutet. Författaren beskriver också på ett fint sätt hur gruppdynamiken och relationerna mellan tjejer/killar i den åldern kan vara. 

När vi hade läst ut boken var det självskrivet att vi skulle se filmen. Och får man mersmak finns fristående fortsättningar i Sal 305 och Fyr 137. @rabensjogren 

#instapond via Instagram



fredag 20 oktober 2017

Super-Charlie möter sin match i leopard


Baby J och jag har fredagsmys ensamma hemma. Perfekt då att Super-Charlie och skurksystern damp ner i brevlådan idag, fint signerad och med fina, färgstarka teckningar av Millis Sarri. Skurksystern heter (inte helt oväntat) Polly och Charlie blir genast - med all rätt - misstänksam mot nykomlingen. Vi har läst halva nu, och Baby J uppskattar den mycket, kanske för att hon är lite av en skurksyster själv ;) 

Tack till @bonniercarlsen @albertbonniersforlag 

#instapond via Instagram



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018