The Book Pond
1018 recensioner
2812743 besök
Händelser vid vatten
pixel
Kerstin Ekman
Framsidesbild
2
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Händelser vid vatten
Bokförlag: pixel Bonniers
Utgiven: pixel 1994
ISBN: pixel 91-43-04051-9
Det börjar med ett dubbelmord en midsommarafton i början på 70-talet. Annie har åkt från Stockholm med sin lilla dotter Mia till pyttebyn Svartvattnet i Jämtland, där hon ska bli sambo med Dan och jobba som lärare. När de kommer fram efter den långa resan är inte Dan där för att möta dem, utan Annie får ta sig de sista kilometerna genom skogen på egen hand.

Då plötsligt rusar en man förbi henne och i nästa stund, alldeles nere vid vattnet, ser hon tältet i vilket två människor har blivit brutalt mördade. Arton år senare är mordet fortfarande inte uppklarat, men då får Annie åter en skymt av mannen hon såg den där kvällen och nu har han hennes dotter i sina armar.

Jag läste Händelser vid vatten för många år sedan (1995), jag hade mycket vaga minnen av den, men min minneskänsla var en norrlandshistoria med spänningsinslag som jag tyckte ganska bra om.

Nu när vi läste om den för bokklubbens räkning gick det tungt att ta sig igenom. Jag försökte sätta fingret på min olustkänsla och kom fram till att Svartvattnet I Kerstin Ekmans tappning i stort sett bara beskrivs som underutvecklat, inskränkt, fult och illaluktande. Det är Jägarna innan Jägarna kom (alla älskade den filmen utom jag, som bara blev förbannad). Här finns inga beskrivningar av vackra, blånande fjällvidder inte, utan bara en massa elände och äckel: spritmissbruk och misshandel, gubbar som luktar snusk, brunnar med ål i (!), insekter som biter sönder kroppen, svagt, ljusbrunt kaffe (the worst!), folk som kräks till höger och vänster, dåliga tänder, skumgummimadrasser som stinker, magar som krånglar, blod, smutskläder, lik. Det finns ingen skönhet, ingen guldkant, ingen som är lycklig och ingen som är glad.

Jag är väl medveten om Kerstin Ekmans ställning i svensk litteratur och förmodligen räknas det som mycket intellektuellt grunt inte uppskatta henne. Så statistiskt sett är det mig det är "fel" på. Men ändå. Visst, språkmässigt är det inget fel på Händelser vid vatten, men jag klarar verkligen inte av den här typen av romaner, där allt bara är skit och utan hopp. Jag blir äcklad och irriterad om vartannat. Vad är det meningen att man ska känna egentligen? Att det är fint med en bok som skildrar livet så oförskönat och tröstlöst? Well, det tycker jag inte. Den tar sig lite mot slutet; då smyger sig en kärlekshistoria in i bilden, som i och för sig självklart inte är vare sig romantisk, problemfri eller slutar lyckligt, men den livar ändå upp tillfälligt.

Vid första recensionen -95 skrev jag att jag blev besviken att berättelsen gick från att vara en mordgåta till att hantera mordet som en bisak. Nu känner jag att mordet aldrig var i fokus på det sättet, utan ett startskott som följer som en röd tråd genom berättelsen och får konsekvenser långt efter händelsen i sig. Någon spänningsroman var det aldrig, utan en relationsroman om människor som borde flyttat från den där byn för länge, längesedan.

----------

Recension januari 1995

Om man ser till handlingen är Händelser vid vatten en kriminalgåta, men egentligen är den inte så mycket det, som en skildring av människor i skuggan av ett brott, om hur Annie går vidare och försöker att anpassa sig och komma in i ett samhälle som är så annorlunda, slutet och där grannfejder sätter spår i generationer.

Händelser vid vatten påminner om Marianne Fredrikssons Gåtan, som både börjar med mystiska mord och där man som läsare får förväntningar på en eskalerande utredning och en upplösning och så vänder plötsligt boken och morden blir en bisak! Kerstins Ekmans kvalitéer som författare är oomstridda, men jag kan inte förlika mig med romanens vändning och blir därför besviken, trots att alla höjer den här boken till skyarna.

A-Lo, 2016
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: