The Book Pond
1018 recensioner
2807755 besök
Elefantskötarnas barn
pixel
Peter Hoeg
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Svensk titel: pixel Elefantskötarnas barn
Bokförlag: pixel Pocketförlaget
Utgiven: pixel 2011
ISBN: pixel 978-91-86675-61-5
På den danska (påhittade) ön Finø möter vi syskonen Peter, Tilte och Hans, barn till försvunnet prästpar. De mycket försigkomna barnen förstår att det är något oegentligt i görningen när både öns rektor, psykiater och kommunalråd är märkligt engagerade i letandet. De börjar själva söka efter ledtrådar och snart är det tillsammans med greve Rickardt Tre Lejon, den hinduiska nunnan Leonora Läckergom (som också är specialiserad på hacking och telefonsex) och hunden Basker III på väg till det världsomspännande religiösa konventet i Köpenhamn för att rädda sina föräldrar undan en katastrof.

En snubblande, bubblande skröna är vad Peter Hog har åstadkommit. Här finns det inga döda sekunder; jakt i hästkärror, förklädnader, ombordsmygning på lyxyachter, undangömmande av lik, hacking och gåtor. Allt varvat med lillgammal uråldrig livsfilosofi, sarkasm och språklig finess levererat av två mycket brådmogna barn.

Ibland skruvar Hoeg till det så att det blir farligt nära springfars, både vad gäller handling och tempo, men för det mesta håller han sig på rätt sida humorgränsen. Det finns faktiskt mycket i Elefantskötarens barn som är fantastiskt roligt:

"Så länge han beskriver Jesus och lärljungarnas väg uppför berget går det obehindrat, under den sträckan låter han som en blandning mellan en alpinguide och en scoutledare..."

"..banken är naturligtvis ansluten till Finö vaktkår, det är lugnande, i händelse av rån kan kunder och personal ta det lugnt, Räddnings-John skulle vara här efter högst tre kvart med sina neonfärgade stövlar och Greve Dracula."

Det finns också roliga detaljer som namnen på karaktärerna: Anaflabia Borderrud, Kaj Ofredare, Leonora Läckergom.. samt att Hoeg leker med stereotypa könsroller; här är det kvinnorna som är datahackare och uppfinnare och männen som gråter av känslosamhet.

I det stora hela gillar jag Elefantskötarnas barn som fnissig underhållning om den intages i små mängder åt gången; i för stora tuggor blir det lite för hysteriskt - och kanske omständigt.

Bokklubben i övrigt tyckte dock inte alls om boken och gav den en tvåa, men det är oklart varför eftersom vi hade så mycket annat att prata om den kvällen ;)

A-Lo, 2012
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: