The Book Pond
1018 recensioner
2809710 besök
Kodnamn Verity
pixel
Elizabeth Wein
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Code name Verity
Svensk titel: pixel Kodnamn Verity
Bokförlag: pixel Gilla Böcker
Utgiven: pixel 2013
ISBN: pixel 978-91-86634-45-2
Det är mitt under andra världskriget, en brittisk, kvinnlig agent blir tillfångatagen av Gestapo, låses in i ett rum i ett ockuperat slott i Frankrike och förhörs under tortyr. Hon går till slut med på att skriva ner sin berättelse, avslöja platser, planer, kodnamn. Och berätta om Maddie, den kvinnliga piloten som förde in henne i Frankrike, Maddie som också är hennes bästa vän.

Jag såg så fram emot Kodnamn Verity. Jag är svag för böcker som utspelar sig under andra världskriget och detta en kvinnlig spionhistoria lät mycket lovande.

Första kapitlet inleds med orden "jag är en fegis". Julie/Queenie har precis efter dagar av tortyr gått med på att avslöja allt för Hauptsturmführer von Linden. Men hon är ingen fegis, det framgår allteftersom med all tydlighet. Med sina begränsade medel gör hon det motstånd hon kan - vidden av hennes mod ska man inte komma att förstå förrän mot slutet - och hon förmår skämta till och med under de mörkaste stunder. Vad hon utsätts för nämner hon liksom bara i förbifarten, ofta med svart humor, vilket gör det nästan ännu mer plågsamt att läsa:

"Jag måste skriva ner gårdagkvällens utfrågning för den var så rolig. -- Jag tog naturligtvis tillfället i akt och insköt med tjurskallig Wallace-stolthet: jag är inte engelsk, din trögfattade tysk, jag är SKOTSK. Engel gav mig plikttroget en tystande örfil."

Parallellt får man som läsare följa Maddie, som efter flygningen sitter gömd på en bondgård i Frankrike och frustrerat undrar vad som hänt hennes vän. Nutidens svåra läge vägs upp av återblickar ur vännernas förflutna om hur Maddie lärde sig flyga och hur de lärde känna och arbetade tillsammans på flygbasen.

Väl utläst är jag dock kluven till Kodnamn Verity. Det går inte alls så fort fram som jag hade förväntat mig. Jag tycker boken är lite...rörig (sneaking suspicion, baserad på tidigare erfarenheter, att jag blir lite trög så fort ordet agent/spion ingår i handlingen...) och det är någonting med sättet som den är skriven på: presensform och talspråk, som jag har svårt att ta till mig och som skapar en distans.

Samtidigt tycker jag att det totalt sett är en bra bok om mycket modiga unga kvinnor och twisten på slutet är djävulsk.

För övrigt förstår jag inte alls att den klassas som en ungdomsroman; den kan lika gärna läsas av en (full)vuxen publik.

Tack till Gilla Böcker för recensions-ex.

A-Lo, 2013
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: