The Book Pond
1018 recensioner
2811277 besök
The Janus Stone
pixel
Elly Griffiths
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel The Janus Stone
Svensk titel: pixel Janusstenen
Bokförlag: pixel Quercus
Utgiven: pixel 2010
ISBN: pixel 978-1-84916-776-5
Under byggandet av ett lägenhetskomplex i Norfolk visar sig marken innehålla mer än jord, då skelettet av en katt och ett barn blir funna på platsen. Båda saknar huvud. Arkeologen Ruth Galloway kallas in för att gräva ut och datumbestämma kvarlevorna; kan de vara offer för romerska riter? Men Ruth säkrar spår som visar att skeletten är långt senare än så, möjligen med en koppling till det barnhem som låg på platsen på 50-talet. Efter den upptäckten får hon obehagliga förnimmelser och sedan konkreta bevis på att någon förföljer henne och vill henne illa. Och nu är det inte bara Ruths liv som är i fara, utan även barnet som hon bär i sin mage.

Att kliva in i Ruth Galloways värld är tryggt, som i ombonat. Det var i och för sig flera år sedan jag läste första fristående delen, Flickan under jorden, men jag har längtat efter att återvända till Norfolks karga natur och the Saltmarsh, en fiktiv, isolerad kuststräcka. Jag gillar Ruth; hon är en självständig, matter-of-fact yrkeskvinna med integritet - och övervikt, vilket Griffiths är ganska snar med att betona och jag undrar vad det här fokuset på vikten egentligen betyder?

Parallellt med inblickar i Ruths privatliv fortskrider Harry Nelsons polisutredning och Griffiths kastar ut ledtrådar i alla möjliga förvillande riktningar. Det blir lite rörigt för mig med två utgrävningsplatser och jag blandar ofta ihop exakt vilken av dem det är Ruth besöker - vet inte om detta är mer mitt än författarens problem. Det är inget rasande takt i boken direkt - arkeologis främsta kännetecken är sällan ett rafflande tempo - men i huvudsak har jag inga problem med det; långsamheten, naturbeskrivningarna, förhistoriska fynd och Ruth själv bidrar till att jag får någon slags British-crime-Peter-Lewis-klubb-mosslik-trivselkänsla när jag läser. Fast avslöjandet kring mordet gör mig illa berörd.

Näst på tur står The House at Seas End och där får jag väl se hur det går för Ruth som ensamstående mamma. Vill man få lite mer Norfolkatmosfär kan man besöka Elly Griffiths hemsida där det finns en del bilder på den oländiga och vackra kusten.

A-Lo, 2015
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: