The Book Pond
1018 recensioner
2811276 besök
The silkworm
pixel
Robert Galbraith
Framsidesbild
4
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel The silkworm
Svensk titel: pixel Silkesmasken
Bokförlag: pixel Sphere
Utgiven: pixel 2015
ISBN: pixel 978-91-4055-1497-2
Efter att ha blivit positivt överraskad (understatement, kanske "uppslukad" är ett bättre ord) av Cuckoo's calling, så gav jag mig nästan genast på nummer två i den fristående serien om P.I Cormoran Strike: Silkworm.

Författarpseudonymen Robert Galbraith kan inte vara okänd för någon längre utan det är alltså Harry Potter-mamman J.K Rowling som är skaparen av denna nya succéserie. Den här gången utspelar sig boken i förlagsvärlden. En illa omtyckt författare försvinner; det är inte första gången han orsakar dramatik av det här slaget, så hans fru väljer att kontakta Strike i stället för polisen. Strike finner att Owen Quine nyligen fått sitt nya manus refuserat, då det är en vidrigt grafisk och illa dold allegori över ett antal människor i förlagsbranschen, som har retat upp ett många personer. Strike börjar efter en tid av efterforskningar undra om Quines försvinnande verkligen är på frivillig väg.

Något jag verkligen, verkligen gillar med de här böckerna är interaktionen mellan Cormoran och assistenten Robin och som utvecklas lite i den här boken (note: inte till en kärleksrelation). Jag sa det i Cuckoo's calling och jag säger det igen: det är karaktärerna som är Rowlings styrka. Jag har sett kommentarer om att hennes deckare är i klass med Kitty-böckerna (Nancy Drew). Take it from someone som säkert har läst en 70-80 Kitty och Mary Lou-böcker i sina dar (ja, även i vuxen ålder): detta stämmer icke! Rowlings karaktärer är inga kyska, tvådimensionella helyllepersoner; Cormoran och Robin är komplexa individer som både har ofördelaktiga karaktärsdrag (nåja, mest Strike för att vara helt ärlig) som mörka fläckar i sitt förflutna. I den här boken gläntar Rowling lite på förlåten till Robins historia, där det verkar finnas något slags, ännu inte avslöjat, trauma.

Nej, plotten är inte den mest intrikata utan mer av en klassisk Agatha Christie-inspirerad whodunit med ett begränsat antal tänkbara mördare. Jag som alltid gillat Christie tycker inte detta är något negativt dock. Tvärtom är jag oändligt tacksam att Rowling inte hemfallit åt den numera så populära kursiva mördaren, som jag är så trött på. Cormoran är heller inte en klassiskt nordic noir-deprimerad kommissarie. Förvisso har han en hel del problem: ekonomiska trångmål, olycklig kärlek (till exet), fysiska åkommor med benprotesen och viss övervikt, men med sitt skarpa intellekt, sitt burdusa sätt och integritet blir han utifrån sin underdog-position till något av en hjälte, inte minst när han knäpper London-polisen på näsan genom att lösa fallet.

Silkworm är svagare än debuten Cuckoo's calling, men oh, så jag kommer kasta mig över del tre när den kommer!

A-Lo, 2015
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: