The Book Pond
1018 recensioner
2812744 besök
Hundra omistliga ting
pixel
Lucy Dillon
Framsidesbild
4
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel A hundred pieces of me
Svensk titel: pixel Hundra omistliga ting
Bokförlag: pixel Forum
Utgiven: pixel 2015
ISBN: pixel 978-91-7429-520-7
Jag har läst en bok av Lucy Dillon tidigare, hennes första, Hundar, hus och hjärtats längtan där hon redan i titeln lade ner de teman som sedan dess varit återkommande. I Hundra omistliga ting så handlar det om Gina Bellamy, en byggprojektledare som är expert på renovering av gamla hus. En dag får hon ett stort uppdrag av en privatkund och är glad ända tills hon inser att paret i fråga har köpt hennes eget drömhus - det hon själv aldrig hade råd med. Det är inte enda bakslaget för Gina, som efter att ha överlevt sin bröstcancer, plötsligt befinner sig mitt i en skilsmässa. Livet rasar - igen - hon tvingas flytta till en lägenhet och där bestämmer hon sig: den här gången ska hon börja om och bara spara Hundra omistliga ting, saker som verkligen betyder något. Resten går till välgörenhetsbutiker och försäljning. När hon ska sälja sin sportcykel vill den potentiella köparen provcykla och lämnar kvar sin hund i pant - för att aldrig mer återvända. Gina är inte alls villig att sätta upp den tilltufsade vinthunden Buzz på sin lista, men övertalas att ta hand om honom tills ett nytt hem kan ordnas, och rätt vad det är börjar motvilligt fästa sig vid den lilla kraken.

Det kan nog sägas med en gång att det här är en betydligt mörkare bok än debuten. Jag satt mestadels och läste på bussen och tåget och varenda morgon var likadan: tårarna trillade, jag snörvlade och snorade och kom på att jag hade glömt lägga ner näsdukar i väskan - igen - och fick dra handen under näsan så där classy som man gör för att snoret inte ska droppa ner i knäet... Och sen kom jag till jobbet och halvvägs in i dagen tittade jag mig i spegeln och insåg att inte en enda människa hade talat om att mascaran hade smetat ut över hela ögonlocken.

Men jag gillar Hundra omistliga ting. A lot! Jag gillar t.ex. att Dillon ger oss inblickar i Ginas jobb, det hör inte till vanligheterna i romaner, för det mesta är det någonting som diskas förbi, men jag finner nöje i att läsa om planerna Gina gör upp, råden hon ger. Och jag gillar hennes rensande, tanken på att leva med det minsta möjliga, att man bara behöver en lista på hundra omistliga ting. Och jag gillar att hon är en människa mer än en standard 1A vimsig chick lit-karaktär i väntan på Mr Right. Hon misströstar, hon blir irriterad, hon gör misstag, men trots sina svårigheter handlar det också om att hon försöker göra det bästa av det hon har.

Och jag förstår att det här är en bok med budskapet att man ska leva i nuet - och ta tillvara det man har. Men en sak gillar jag inte och vill bara säga till Lucy Dillon: "what with that ending!!?" Nä, jag tänker inte alls avslöja hur det slutar, men jag känner mig helt... fördärvad.

Ändå, bra bok. Glöm inte näsdukarna bara.

A-Lo, 2016
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: