The Book Pond
1038 recensioner
3125160 besök
The remains of the day
pixel
Kazuo Ishiguro
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel The remains of the day
Svensk titel: pixel Återstoden av dagen
Bokförlag: pixel Faber and faber
Utgiven: pixel 2005
ISBN: pixel 978-0-571-25824-6
Det är få böcker och filmer som har gripit tag i mig så som Never let me go gjorde och jag tänker på den än idag. Däremot har jag konstigt nog varken sett eller läst Återstoden av dagen, även om den funnits på min att-läsa-lista länge. När Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset 2017 fick alla hans böcker ny luft under vingarna och jag fick The remains of the day i julklapp.

Någon lång presentation behövs väl knappast. Den åldrande butlern Stevens, med livslång och trogen tjänst på Darlington Hall, får en längre semester för allra första gången. Han bestämmer sig för att åka och hälsa på den före detta hushållerskan Mrs Keaton. Precis som Never let me go är The remains of the day en berättelse utan ett förflutet och utan en framtid. Vi får tillbakablickar till livet på Darlington Hall, men vi vet ingenting om varifrån Stevens kom, hur han hade det som barn, vi vet ingenting om vart han ska.

Den egentliga resan i den här boken är inte den geografiska utan den inre. Stevens minns sin före detta arbetsgivare, Lord Darlington och med facit i hand - Darlington var nazistsympatisör - så blir hans minnen ett långt försvarstal; "Whatever complications arose in his lordship's course over subsequent years, I for one will never doubt that a desire to justice in this world lay at the heart of all his actions". Samma försvarsmekanismer träder in när han tänker på hur han fortsatte att servera gästerna på Lord Darlingtons bankett medan hans far låg för döden i samma hus. "For all its sad associations, whenever I recall that evening today, I find I do so with a large sense of triumph".

Stevens är butler framför allt, en av de främste enligt honom själv och han måste sätta sina plikter som butler i första rummet och vara människa i andra hand. Annars är han ingen alls och kan inte förklara varför han stannade i årtioenden hos en nazist utan att säga ett ord eller varför han inte satt vid sin fars dödsbädd eller varför han inte sträckte ut en hand till Mrs Keaton när hon behövde det. Att erkänna att han agerat fel skulle vara att ifrågasätta hela sitt liv och jag tolkar det som att han är för rädd för att se sig själv i vitögat.

Yttre bekräftelse är väsentlig för att upprätthålla den här bilden av sig själv. Han behöver få känna sig viktig och han ger talrika exempel på när Lord Darlington berömt hans insatser och han låter gärna andra tro att han är lite förmer än vad han faktiskt är. Den enda som försöker komma igenom hans skal, tala rättframt och visa honom vilken skit han håller på med är Mrs Keaton, men ska hon till sist nå fram till honom efter alla dessa år?

A-Lo, 2018
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: