| På landet i Paris | |||||||||||||||
 |
|||||||||||||||
| Herman Lindqvist |
|
||||||||||||||
|
|||||||||||||||
|
Det börjar bra med att Lindqvist på sitt smålustiga vis beskriver hur han och familjen flyttar tillbaka till Frankrike och slår sig ner i ett hus med en stor fruktträdgård. Här finns roliga kåserier om en golden retriever som löper, fransmännens förkärlek för blott det egna köket och betraktelser av människor på caféer. Lite lagom fnissigt sådär. Men sedan helt plötsligt kommer det kapitel som handlar om Sverige och Tokyo (visserligen ett komiskt sådant där Lindqvist hänger tvätt på ett höghus) och om vägen till yrket utrikeskorrespondent. Men vad, undrar jag, har det att göra med På Landet I Paris? Nämnda stycken är inte dåliga, men titeln på boken medför vissa förväntningar och jag känner mig fullkomligt lurad. Vill man läsa om icke-fransosers möten med den franska kulturen ska man i stället plocka upp underbara Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten eller Ett År i Provence av Peter Mayle. A-Lo, 2004 |
|||||||||||||||
1052 recensioner
3198920 besök
3198920 besök
