Jag börjar läsa denna bok i ett kallt, kallt stenhus i Provence. Uppkrupen under filtar slukar jag sida efter sida om den lilla mannen och stora konstnären Henri de Toulouse-Lautrec med alla sina lyten, sina komplex, sin ytterliga begåvning och sitt bevittnade och omfattande dryckenskap (som till sist tog knäcken på honom).
Det är inget livsöde med lyckligt slut, men ändå kan man inte låta bli att hänföras av Paris och konstnärskapet vid denna tid kring sekelskiftet när cancan-sparkar stod som högst. Jag blir så inspirerad av Lautrecs historia att jag ett par månader senare tar mig till Albi, hans födelsestad, för att gå på det lokala (och sevärda) muséet i hans barndomshem.
A-Lo,
2002
|