The Book Pond
1018 recensioner
2807729 besök
Lapptäcksplaneten
pixel
Anne Tyler
Framsidesbild
2
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel The patchwork planet
Svensk titel: pixel Lapptäcksplaneten
Bokförlag: pixel Forum
Utgiven: pixel 1999
ISBN: pixel 91-37-11423-9
Jag hade varit sugen att läsa Lapptäcksplaneten länge, för den läckert designade framsidan med den unge mannen i änglavingar ger ett inbjudande intryck och mitt förbryllade intryck av Djupandning hade dessutom hunnit lägga sig.

Så jag ger mig i kast med historien om Barnaby Gaitlin 29 år, som är den välbärgade familjen Gaitlins svarta får. Han vill inte ta ett flådigt jobb i styrelsen utan jobbar hellre på Rent-a-back, som hjälper gamla människor med att utföra alla sorters tjänster. Han har en dotter, Opal, från sitt tidigare äktenskap med den välputsade Natalie, men nu börjar han långsamt tappa kontakten med henne. Barnaby lever egentligen utan mening och mål tills han en dag träffar på den ordentliga banktjänstemannen Sofia som han först tror är hans personliga ängel (alla i familjen Gaitlin har en - av tradition...) och som får honom att vilja ta sig samman.

Anne Tyler använder Barnaby som berättarröst och staplar episod på episod ur hans liv utan att det dras några slutsatser från dem eller görs några reflektioner. De är liksom bara - ord. Återigen, liksom med Breathing Lessons, förstår jag inte meningen med boken. I början när familjetrenden med de personliga änglarna luftas tror jag att kanske det ska vara den röda tråden, men den tappas bort helt och återkommer endast flyktigt på slutet. Anne Tyler sägs ofta skriva om de små människorna, de lite udda som kanske inte alltid hörs, men som har ett gott hjärta. Och visst det kan jag väl skriva under på, men det är oerhört svårt att få något grepp om karaktärerna, för texten avslöjar ingenting om vad de vill, deras drömmar, hopp eller ambitioner.

Ok, ok en bok behöver kanske inte ha ett budskap för att vara bra. Den kan bara vara underhållande eller vackert skriven. Men i det här fallet - nej ingetdera. Ofta tråkar Lapptäcksplaneten ut mig ordentligt; den är helt i avsaknad av humor och vad gäller språket.... Möjligen är det översättarens fel, vilket en del pekar på, men det är katastrofalt.

Handlingen utspelar sig på 90-talet i en amerikansk storstad. Ändå uttrycker sig huvudpersonerna lika gammalmodigt och stelt som om de medverkade i en 50-talsfilm. Några exempel: 'Vänta ett spadtag, nu' i stället för 'Vänta ett tag/ögonblick/Ta det lugnt'. Eller 'Kan jag intressera dig för lite lemonad?', vilket dessutom sägs av en tonåring! Eller 'Det var en trevlig dam', säkert (i min mening klumpigt) översatt från 'It was a nice lady'. Fler 50-talstendenser finns i det faktum att Barnaby och Sophia anses leva i synd för sitt pre-maritala sex och när B öppnar ett bankkonto får han en bok med hårda pärmar, vilket verkar otroligt omodernt i vårt IT-samhälle. Men kanske att det här ändå är en korrekt beskrivning av USA, vad vet jag? I alla fall, om det inte redan framgått, så tilltalade inte den här boken mig särskilt mycket.

A-Lo, 2004
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: