The Book Pond
1018 recensioner
2808857 besök
Koromandel
pixel
Pat Barr
Framsidesbild
2
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Coromandel
Svensk titel: pixel Koromandel
Bokförlag: pixel Rabén & Sjögren
Utgiven: pixel 1989
ISBN: pixel 91-29-59335-2
Den brittiska Amelia anländer till Madras och Koromandelkusten på 1830-talet med sin nyfödde son för att återförenas med sin man Theo. Denne har fått en tjänst som bibliotikarie hos den veka rajan av Tajore.

Theo är uppvuxen i Indien, uppfostrad av sin far som med åren blev alltmer 'hinduiserad' och med förakt såg hur hans egna landsmän tog sig allt större friheter i förskansadet av indiska egendomar och kväsandet av indiska värden till förmån för det engelska språket och kristendom. Sina åsikter har han fört över till sin son, som av förklarliga skäl inte drar jämt med de brittiska militärer och präster det äkta paret har i sin omgivning. Amelia får vara den som medlar, men åren i Indien med Theo gör att hon kommer allt längre ifrån de engelska gröna kullarna och sakta lär sig älska sitt nya hemland.

Pat Barr berättar mestadels ur Amelias perspektiv. Det sägs hela tiden om Amelia att hon är en (alltför) frispråkig, duglig och självständig kvinna. Jag ser inte det. Jag ser en bortskämd medelklassdam, som inte kan förmå sig att uträtta hushållssysslor som tvätt och städning själv och som i 90 procent av boken lutar sig mot sin man för försörjning. Det är först mot slutet av boken som hon visar lite mer tåga än genomsnittet. Eller så är det bara jag som orättvist nog betraktar henne genom mina moderna ögon.

Till bokens fördel hör dock att detta inte är en tradig ung-kvinna-möter-äldre-man-i-exotiskt-land-historia. Amelia är redan gift och fokus ligger i stället på vardagsbestyr, politiska oroligheter, Amelias och Theos relation till den olycksaliga änkan Rhukmini, som undgår änkebränningsbålet med en hårsmån, de kulturella konflikterna mellan det traditionellt indiska och det industrialiserade brittiska.

Men det är lite 'harlekinvarning' över den ändå och historien är inte tillräckligt intressant eller bra för att jag ska längta efter att få fortsätta läsa. Precis som Barr inte utvecklar Amelia tillräckligt, så förhåller sig de andra karaktärerna också tämligen anonyma och ointressanta och jag till och med tappar bort och blandar ihop namnen på dem emellanåt, vilket är ett dåligt tecken.

A-Lo, 1990
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: