The Book Pond
1018 recensioner
2808754 besök
Doktor Glas
pixel
Hjalmar Söderberg
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Doktor Glas
Bokförlag: pixel Bonniers
Utgiven: pixel 1977
ISBN: pixel 91-0-033304-2
Hur närmar man sig en klassiker? Något som så många läst och haft åsikter om, speciellt intellektuella vedertagna sådana. Läser man på om vad andra skrivit eller försöker man block era bort mediabruset, om möjligt, och helt bilda sin egen uppfattning?Bortsett från att jag läste Kerstin Ekmans förord i min upplaga av Doktor Glas valde jag det senare alternativet.

Är det någon som inte känner till historien om Doktor Glas? Den går snabbt att återberätta. Stockholm, sekelskifte, doktor Glas har både Paster Gregorius och hans fru som patienter. Doktor Glas anser att Gregorius är en vämjelig man, en bild som inte förbättras av att frun vädjar till doktorn om hjälp att hindra pastorns sexuella närmanden. Doktor Glas, förälskad som han är i Helga, låter sig övertalas. När inte vita lögner om prästens veka hjärta får önskad effekt, formas planen om mord, helt utan fru Gregorius vetskap. Plan går till handling, Gregorius dör och nu ska Glas ensam leva med vetskapen om vad han har gjort.

Doktor Glas är som en svensk Thérèse Raquin, med den skillnaden att Gregorius spöke inte hemsöker Glas i någon större utsträckning. Efter dådet går Glas på tårna, men allteftersom återgår han till att leva sitt vanliga liv med ett, till synes, opåverkat psyke.

Doktor Glas är i första hand ett inlägg om moral och en psykologisk studie av en man som idag säkert hade fått någon slags diagnos. Han är extremt principfast, har dåligt självförtroende, är väldigt introvert och framförallt ensam. Hans förälskelse i Helga är fruktlös, eftersom han inte skulle kunna leva nära någon annan människa. Han vill t.ex. inte att någon kvinna ska se honom när han sover.

Glas beskriver sin själ som ofruktbar, han är trött på att inte kunna skapa något själv utan endast ta in det andra skrivit eller gjort. Jag tolkar det som att dådet han utför inte är så mycket för Fru Gregorius skull som för sin egen. Han fyller sitt liv med mening för första gången, uträttar ett eget verk, kanske till och med leker Gud?

Jag gillar Hjalmar Söderberg, han är en av få sekelskiftesförfattare som kunde skriva en roman utan att fokusera på klassfrågan. Boken utspelar sig mitt i industraliseringens högvarv, men det går ganska obemärkt förbi. En typisk scen är i stället att Doktor Glas sitter utanför Grand, dricker sockerdricka och lojt tittar på vattnet. Med ständigt aktuella frågor om det moraliskt riktiga och själens ensamhet så ger boken en känsla av tidlöshet.

-----------
BOKKLUBBEN gav den ett unisont medelbetyg. Eva blev positivt överraskad över att den var så lättläst, med sin klassikerstatus hade hon förväntat sig något tyngre. Förstod inte Doktor Glas drivkrafter dock, vad var det egentligen för hemskt med Gregorius?

Thekla upplevde det som att Glas såg ner alla andra människor och såg sig som förmer.

När vi kom in på ämnet våldtäkt inom äktenskapet tog jag upp att det ändå var förvånansvärt att Söderberg beskrev det som just våldtäkt. Detta var ändå 1905 och det var först för några år sedan som vi fick en officiell lagstiftning däremot. Både Marianne och Thekla hade också förvånats över detta och tyckte att Söderberg påminner mycket om Ibsen med det kvinnoperspektivet.

Marianne gillade dagboksgreppet, att man får ta del av hans tankar, även om det är en osympatisk person.

------------

Tidigare recension från mars 1987

I sin egen värld rättfärdigar Doktor Glas sina handlingar med att han hjälper den unga kvinnan, som han också förälskat sig i. Huruvida mord är berättigat för att rädda en annan människa är bara ett av de moraliska dilemman som Söderberg belyser genom romanen. Glas ifrågasätter också kyrkans makt, personifierad genom pastorn samt abortförbud: är det verkligen riktigt att sätta oönskade barn till världen?

1905 var inte det här ämnen som diskuterades i kvällspressen direkt och Söderberg gjorde ren skandal genom sin frispråkighet. Även om vårt samhälle har förändrats sedan dess, så är det fortfarande aktuellt att ställa frågan om människor har rätt att spela Gud. Genom dagboksformen blir berättelsen mer personlig, men samtidigt lär man ändå inte riktigt känna Doktor Glas; han är för korrekt och för vältalig och ser sig möjligen som lite förmer än andra. Jag tycker Söderberg på detta vis lyckas med att inte skapa sympatier för Glas och därigenom ställa sig på hans sida. Nu får man gå till sig själv och sina egna värderingar i stället.

A-Lo, 2011
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: