The Book Pond
1018 recensioner
2809715 besök
Les cinq quartiers de l’orange
pixel
Joanne Harris
Framsidesbild
5
Språk: pixel Franska
Originaltitel: pixel Five quarters of the orange
Svensk titel: pixel En doft av apelsin
Bokförlag: pixel Folio
Utgiven: pixel 2001
ISBN: pixel 2-07-042645-9
Efter filmen Chocolat trodde jag Joanne Harris var en 'mysförfattare' som använde fransk mat som tema. Det senare kan nog stämma, för Les cinq quartiers... innehåller också en hel del kulinariska höjdpunkter, men myset får man leta efter... Tvärtom är det här en ganska allvarsam roman om en förlorad barndom, om hemligheter och hat, men också om försoning och kärlek.

Handlingen utspelar sig i den lilla byn Laveuses utanför Angers och är omväxlande förlagd till 40-talet och nutid. Berättarrösten är den 65-åriga Framboise som på senare år återvänt till sina hemtrakter och öppnat ett crèperie. Ingen vet hennes riktiga identitet och hon tycker sig ha skäl att dölja den, men snart hotas hennes tillvaro då släktingar vill avslöja hennes väl bevarade hemlighet.

Med utgångspunkt i sin mors receptsamling, som också innehåller kryptiska dagboksanteckningar minns hon barndomen och den tyska ockupationen av byn. Framboise är yngst av tre syskon, som är faderslösa efter pappans död vid fronten. Mamman kämpar för ge sina barn mat på bordet varje dag, men ömhetsbetygelser får de klara sig utan. De enda gångerna hennes barskhet mildras är när hon står i köket och lagar mat, ett intresse hon delar med sin yngsta dotter, men det räcker inte för att överbrygga det avstånd som finns dem emellan. Moderns labila humör förstärks när hon får sina migränanfall och måste stänga in sig i sovrummet, ett anfall som alltid föregås av doften av apelsin...

Boise är en tuff pojkflicka som ägnar dagarna åt att springa i skogarna och längs Loire-flodens stränder där hon lägger ut och vittjar sina nät. En dag får hon tillsammans med sin syster och bror kontakt med några tyska soldater som förser dem med godis och tidningar i utbyte mot upplysningar. Framboise är inte så intresserad av gåvorna som den unga Tomas Leibnitz uppskattning, kanske som en ersättning för den far hon aldrig haft och ger sig in i spelet utan att tänka på konsekvenserna, som ska komma att bli förrödande.

Jag tycker mycket, mycket om Les cinq quartiers av olika anledningar. Språket är det första. Kanske för att boken är på franska och jag måste läsa sakta och noggrant för att förstå som jag känner hur jag verkligen tränger under huden på miljöerna och människorna. Men Harris skriver också väldigt bra, böljande, kanske till och med lite poetiskt om maten, moderns uppslitande sjukdom, den outtröttlighet Boise lägger ner i fisket i Loires vatten. Och i detta svall lägger hon in en dramatik som inte bara gör att läsningen blir njutbar utan även har en nerv som driver handlingen framåt.

Det andra är att Harris inte faller i underhållningsfällan att göra enfärgade karaktärer, utan här visas tvärtom människan med all sin komplexitet och delas inte in i 'goda' fransmän i motståndsrörelsen och 'onda' tyskar i armén. Harris ger också exempel på hur grymma barn kan vara ibland, som när Boise för att komma undan moderns vakande öga planterar apelsinskal i dennes närhet för att simulera ett migränanfall. Visst, hon är präglad av sin hemmamiljö, men är vi inte alla det...

I vuxen ålder får Boise genom dagboken en insikt i hur modern älskade och ville skydda sina barn på sitt sätt, men var helt oförmögen att visa det. Hon inser också att hon mot sin vilja har vuxit upp till en avbild av sin mor och ser paralleller med hur hon behandlar sina egna döttrar, men kan man bryta mönster efter så många år, finns hopp till försoning?

Les cinq quartiers är sammanfattningsvis en bra roman, med spänning, djup och skärpa samt fransk kokkonst som jag varmt kan rekommendera.

A-Lo, 2005
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: