The Book Pond
1018 recensioner
2808691 besök
The war between the Tates
pixel
Alison Lurie
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel The war between the Tates
Svensk titel: pixel Ej utgiven på svenska
Bokförlag: pixel Vintage
Utgiven: pixel 1998
ISBN: pixel 0-749-39782-9
'The war between the Tates' utspelar sig 1969 i den amerikanska småstaden Corinth, Vermont. Brian är universitetsprofessor och gift med den vackra Erica. De bor i ett vackert hus med sina två barn och idyllen är total.

Eller skulle kunna vara det, om det inte vore för att stora ranchhus börjar uppföras runtomkring dem och förstör utsikten. Och lilla Muffy och Jeffrey har vuxit ifrån änglaskruden och blivit två olidliga tonåringar. Och det visar sig att Brian har inlett en affär med en av sina studenter som blivit med barn. Erica kastar ut Brian och båda börjar leva sina liv på eget håll. Samtidigt som Erica upptäcker att hennes gamla beundrare hippien Sandy kommit till stan börjar den medelålders Brian fundera på om han verkligen hör hemma hos den unga Wendy och alla hennes marijuanarökande, frigjorda vänner.

Jag tycker att Luries styrka bland annat är att hon ofta skickligt gestaltar både kvinnors och mäns synvinklar, men jag upplever nog att hon tagit mer parti än vanligt här. Brian framställs som ett självabsorberande, manipulativt kräk medan Erica är något av ett litet offer. Jag irriterar mig på båda två och även om Brian är så långt ifrån sympatisk man kan komma, så kan jag inte påstå att jag gillar Ericas pryda hemmafrustil bättre.

'The War' skrevs 1974 och känns på ett sätt som en helt annan tidsålder, men å andra sidan är det som om USA har stått stilla; det råder abortförbud (vilket precis har klubbats igenom i South Dakota), studenterna är revolutionära, kvinnorörelsen arbetar i motvind och i medelklassen råder gammalmodiga, konservativa värderingar. Och på samma sätt är det med the Tates. De går igenom omtumlande händelser och djupa kriser, men när de kommer ut på andra sidan kan åtminstone inte jag se att någonting har förändrats och jag undrar vad Lurie vill säga med det. Till syvende och sist leker lika barn bäst? Det är fortfarande välskrivet, men jag saknar humorn och insikterna som finns i hennes senare verk.

A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: