The Book Pond
1018 recensioner
2808917 besök
Fallen
pixel
Joyce Carol Oates
Framsidesbild
4
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel The falls
Svensk titel: pixel Fallen
Bokförlag: pixel Bonnier pocket
Utgiven: pixel 2005
ISBN: pixel 978-91-0-011177-9
Fallen är titeln på vår bokklubbsbok i november och den mest uppenbara tolkningen av titeln är att det handlar om Niagarafallen, kring vilka handlingen kretsar.

Hit kommer den alldeles nygifta Ariah med sin nyblivna make, men tidigt på morgonen försvinner han från den äktenskapliga bädden och kastar sig utför Hästskofallet. Ariah blir känd som änkebruden och under den vecka man letar efter hennes döde mans kropp så hinner advokaten Dirk Burnaby som deltar i sökningarna förälska sig i henne. Snart har hon gift om sig på nytt, de får tre barn och lever i en strålande radhusidyll.

Det vill säga till den dag då Dirk Burnaby råkar Nina Olshaker som bor i en mindre bemedlad del av staden. Där har kemiska industrier i åratal dumpat farligt avfall som lett till dramatiska ökningar av sjukdomar och dödsfall hos invånarna. Industri och myndigheter förnekar samstämmigt något samband, men Burnaby bestämmer sig för att bevisa motsatsen. Han sätter sin advokatfirma, sitt rykte och sina pengar på spel i målet. Och till slut också sin familj och sitt liv.

Jag har jättesvårt att bestämma mig för vad jag tycker om Fallen. Jag är en ivrig läsare under den första tredjedelen som känns luftig och löftesrik. Sen blir det mörkare när Burnaby goes Erin Brockovich. Jag hoppas att det ska sluta lika hoppfullt som i verkligheten, men förstår att snarare det motsatta kommer inträffa. Men det engagerar och är fortfarande mycket bra. Däremot den sista biten med de tre barnens liv och reaktioner på sin fars försvinnande känns splittrad och skapar fler frågetecken än den ger svar. Under hela boken har jag också mycket svårt att greppa Ariah. Joyce ger oss mycket information, men ändå får man reda på så lite på något underligt vis.

Språket är fantastiskt, historien lika delar levande, rörande och ångestfylld och omslaget är ju fantastiskt snyggt. Men den trevande upplösningen har inte samma flyt eller är lika konsekvent som övriga boken, så det drar ner omdömet till en svag fyra.

--------------------------

BOKKLUBBEN var bara fyra till antalet när Fallen skulle avhandlas. Betygen löpte mellan 2 - 4 (jag satte högst).

Johanna läste 300 sidor, men skummade mot slutet pga tidsbrist och tyckte generellt boken var seg. Joyce lyfter iofs intressanta politiska spörsmål från Roosevelts 'klassförräderi' till miljöproblem, men boken lyfte inte riktigt och hon blev förvirrad och förstod inte var den röda tråden fanns. Påminde henne om the Elephant Song av Wilbur Smith och den är så mycket bättre.

Maria upplevde att den röda tråden måste vara de dödsfall som band familjen samman. Hon gillade inte boken i början, men tyckte den tog sig för att åter tappa mot slutet. Tyckte den var helt ok, kände sig neutral inför läsandet av den, men gillade språket mycket.

Eva menade att om hon hade varit recensent hade hon troligen klassat den som ett av Oates svagare verk. Det är uppenbart att hon kan skriva, men boken är förvirrande och framförallt svårt att greppa Ariah (vilket jag höll med om, se recensionen ovan).

Vi var överens om att det säkert finns mycket i boken, symbolik och annat som kan analyseras djupare, t.ex. Vattenfallen i sig. Ledde inte till någon omedelbar lust att läsa Oates igen, men det finns ändå något med boken som gör att den stannar kvar i minnet, den har en märklig dragningskraft trots allt.


A-Lo, 2008
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: