The Book Pond
1018 recensioner
2811043 besök
Långsamhetens Lov
pixel
Owe Wikström
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Långsamhetens Lov
Bokförlag: pixel Natur och Kultur
Utgiven: pixel 2001
ISBN: pixel 91-27-08524-4
Att vi lever i en stressad tidsålder och att det får negativa konsekvenser för oss människor är ett kärt tema för en icke försumbar del av bokfloran numera. Owe Wikström är professor i religionspsykologi vid Uppsala Universitet och han har med 'Långsamhetens lov' närmat sig ämnet ur ett filosofiskt/andligt perspektiv.

Första kapitlen av boken är en redogörelse för hur våra liv har förändrat sig bara de senaste åren. Om det ständiga informationsflödet som ska tas in - men som vi sällan reflekterar över, om att vi alltid är nåbara och uppkopplade och inte vistas i tystnad och stillhet, om att vi ständigt aktiverar oss - och söker mer och mer unika upplevelser, om alla val som ska göras, om konsumtion och ungdomsjakt och om hur vi försöker hålla döden på avstånd.

Allt detta är mycket intressant. Jag sitter på tåget och hummar med i tankegångarna. Wikströms tes är att vi andligt sett inte är skapta för en sådan här tillvaro. Vi måste sakta ner, vara ensamma och låta tiden gå långsamt ibland. (Och då pratar han om självvald ensamhet, inte den ofrivilliga.) För om vi inte ser den ena sidan av myntet, kan vi inte uppskatta den andra. Då blir våra aktivitetsspäckade dagar bara tomma och innehållslösa i längden. Många inser de viktiga värdena först när de råkar ut för något dramatiskt som en sjukdom eller ett dödsfall i familjen, men Wikström vill att människor redan innan dess ska ge sig själva tid att fundera över livet och döden och hur vi förhåller oss till de båda. Allt detta låter klokt och bra och jag tänker att mina promenader till och från jobbet när jag går i mörkret och lyssnar på P1 är en form av andningshål, som han pratar om.

Den andra halvan av boken handlar om tillämpning av långsamhet, även hans egen, då han beskriver tre resor han gjort till Budapest, Sankt Petersburg och Assisi. Nu får jag mycket svårare att ta till mig av budskapet. Det börjar handla mer om behovet av andlighet, om Gud (som jag inte tror på), om hur han söker tillflykt till ryska författare (som jag inte lockas av). Hans diskussioner börjar kännas tillkrånglade. Jag är inte filosofiskt bevandrad och tappar ofta tråden i hans resonemang och slutligen blir jag uttråkad. Jag läser till slut, men det är första delen som lever kvar i mitt medvetande, som jag tagit till mig av och som jag kommer återvända till.

A-Lo, 2004
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: