The Book Pond
1018 recensioner
2808696 besök
Mot fyren
pixel
Virginia Woolf
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel To the lighthouse
Svensk titel: pixel Mot fyren
Bokförlag: pixel Forum
Utgiven: pixel 1991
ISBN: pixel 91-37-10081-5
På ön Skye har paret Ramsay sin sommarvilla där de vistas med sina åtta barn och inbjudna gäster, den torra och självgoda Mr Tansley och konstnärinnan Lily Briscoe som aldrig tycks kunna lägga sista handen vid sin målning. Sommardagarna går och man pratar om en båtutflykt till ett fyrtorn i närheten, men resan blir aldrig av. Först flera år senare åtevänder de (och då har flera personer hunnit dö, vilket Woolf intressant nog alltid skriver ut inom parentes) och huset är förfallet, men utflykten ska äntligen ske.

Redan innan jag började läsa 'Mot fyren' så visste jag om att man inte kunde förvänta sig en konventionell skönlitterär roman. Virginia Woolf skriver någon slags stream-of-consciousness light där karaktärernas tankeströmmar, så oorganiserade de nu är, utgör huvuddelen av boken. Det är den inre dialogen som formar romanfigurerna för läsaren snarare än yttre beskrivningar. Genom dessa erfar man att Mrs Ramsey är en mycket kraftfull och vacker kvinna, som styr sin omgivning med mer eller mindre subtila manipulationer. Hon verkar större delen av tiden mest ha förakt till övers för sin make, som är en förläst professor med skrivkramp och som betraktar kvinnor (inklusive sin hustru) som enfaldiga.

Det är lätt att tappa bort sig i alla drömmande, svävande utbroderingar. Det är faktiskt lite som att läsa en lång dikt och jag har väl aldrig varit någon poesifantast. Min preussiska organisationsådra har ganska svårt för de här 'babblande' passagerna som ofta gör mig väldigt sömnig... Men jag kämpar ändå på för någon form av grundstruktur finns faktiskt och framförallt är kulisserna, det skotska landskapet väldigt vackert beskrivet med den vitmålade villan, det vilda havet. 'Mot fyren' är inte en lättillgänglig läsupplevelse och kanske den var mer sensationell när den kom pga kontrasten mot samtida litteratur. Men den är ändå fängslande och känslosam på ett stillsamt sätt, och fungerar nog särskilt bra som vår- eller sommarläsning i små doser på en veranda med ett glas svalkande citrondricka. Ett extra litet plus får den för en genomarbetad översättning

'Huset var lämnat åt sig självt, huset var övergivet. Det låg där likt ett snäckskal på en sandbank dömt att fyllas med torra, salta korn nu då livet hade flytt därifrån. Den långa natten tycktes ha börjat, de små luftdragen som nafsade, de fuktiga vindfläktarna som letade sig fram överallt, tycktes ha triumferat...Ljusstråket från fyren var det enda som en sekund trädde in i rummet, kastade en hastig blick på sängar och väggar i vintermörkret; med orubbat sinneslugnbetraktade det tistel och svala, råtta och grässtrå. Ingenting gjorde längre motstånd mot dem, ingen nekade dem någonting.'

A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: