The Book Pond
1018 recensioner
2811296 besök
Harvest home
pixel
Thomas Tryon
Framsidesbild
2
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel Harvest home
Svensk titel: pixel Ej utgiven på svenska
Bokförlag: pixel Fawcett Crest
Utgiven: pixel 1977
ISBN: pixel 0-449-23496-7
Jag läste ”Lady” av Thomas Tryon för många år sedan och tyckte då att det var en rörande och bra roman. För lite sedan fick jag syn på en nätdiskussion, där många hyllade ”Harvest Home” vilket väckte mitt intresse. I Sverige fanns den inte, men till slut kunde jag köpa en väl begagnad kopia från Amazon USA.

Jag hade ingen aning om innehållet, men av baksidetexten lät det som en rysare, vilket på något vis kändes både uppfriskande (när höll jag en rysare i handen senast?) och oväntat. Jag började läsa de gulnade sidorna om målaren Ned Constantine, hans fru och dotter som under en biltur hamnar i det lilla samhället Cornwall Coombe där tiden tycks ha stannat. Byborna är ute och skördar majs och det finns inte en tillstymmelse till traktorer, utan här används mankraft och hästar. ”It’s the tradition” får de till svar när de hör sig för.

I byn får de syn på ett tomt hus som de ögonblickligen förälskar sig i och en tid senare har de lyckats köpa det och flyttar in. Sedan följer 300 sidor av i stort sett ren idyll där Ned målar pittoreska tavlor av de strävsamma bönderna, bevistar skördefester, har picknick med grannarna, ror på ån, äter den ena rustika måltiden efter den andra och upprätthåller traditionella könsroller... Det finns lite att fnysa över ur den aspekten, men annars känns boken rent litterär för att vara i rysarklassen så att säga och det är ganska trevlig läsning.

Men att något skumt lurar under ytan låter Tryon förstå redan i det första kapitlet och lägger sedan successivt ut ledtrådar: mystiken kring den utstötta Grace Everdeens död, det synska barnet Missy, skelettet i den vresiga familjen Soakes skog, änkan Fortunes magiska krafter.

Problemet är att Tryon håller på att antyda alldeles för länge och alldeles för mycket, så att det till sist blir både långrandigt och repetitivt. Egentligen ”händer” det ingenting förrän sista kapitlen, men upplösningen känns överdriven och fullkomligt orealistisk (om man nu kan tycka så om ett fiktivt verk) och jag känner mig både besviken och lite arg när jag lägger ifrån mig boken. Dock stannar den kvar i tankarna hos mig, så den gjorde nog något slags intryck ändå.

Det kan vara intressant att veta att boken filmades på 80-talet någon gång med Bette Davis i en av huvudrollerna.

A-Lo, 2005
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: