The Book Pond
1018 recensioner
2809721 besök
Magnoliatorget
pixel
Margaret Pemberton
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Magnolia Square
Svensk titel: pixel Magnoliatorget
Bokförlag: pixel Wahlström & Widstrand
Utgiven: pixel 2003
ISBN: pixel 91-46-20181-5
Magnoliatorget är en pocket som innehåller 3 böcker (Längtans dagar, Frihetens vindar och Glädjens sommar) på nästan totalt 1000 sidor och som alla utspelar sig kring detta fiktiva torg i sydöstra London mellan åren 1936 och 1953.

Böckerna handlar om människorna som är bosatta runt torget och som i stort sett förblir desamma under alla år, framförallt den halvtyska Kate och hennes bästa vän Carrie samt deras män, barn och alla släktingar.

Jag kan säga på en gång att det här är en typisk tjejbok och sina många sidor till trots ingen svårsmält läsning då betoningen ligger på relationer och romantik. Pemberton väver ett rosa skimmer kring alla sina karaktärer: Kate är ”slank som en älva och nordiskt sval”, Carrie har ”yppiga former, men en sprudlande livfullhet” och så vidare. I allmänhet framställs alla som goda, hjärtliga och robusta och bortsett den galna Wilfred Sharkey förekommer inga ”avvikelser” som alkolister, våldsmän, homosexuella eller psykiskt instabila.

Men trots att storyn är relativt sockersöt har den faktiskt även sina förtjänster. Skildringarna av hur lokalbefolkningen upplevde bombningarna under andra världskriget när de satt och tryckte i sina hemmagjorda skyddsrum känns realistiska, Kates tunga år när hennes tyska pappa blev internerad och hon själv utfryst av hela grannskapet på grund av sitt påbrå är också rörande, liksom hur hon senare måste kämpa mot alla fördomar när hon ingår äktenskap med en västindier.

Magnoliatorget är inte vad man kallar finlitteratur, men ibland behöver jag den här typen av böcker också och har faktiskt längtat så efter att få läsa vidare om allas öden att jag bar den med mig precis överallt under två veckor. Det är ett ganska gott betyg.

A-Lo, 2005
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: