The Book Pond
1018 recensioner
2808965 besök
A farewell to arms
pixel
Ernest Hemingway
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel A farewell to arms
Svensk titel: pixel Farväl till vapnen
Bokförlag: pixel Arrow
Utgiven: pixel 1994
ISBN: pixel 0-09-991010-1
1918 gick Ernest Hemingway ut i det första världskriget, det som skulle 'sätta stopp för alla kommande krig'. Hans dåliga syn gjorde att han inte kunde ta värvning som soldat utan anmälde sig som frivillig ambulansförare i den italienska armén. Det var ett riskfyllt arbete och Hemingway blev sårad och förd till ett sjukhus i Milano där han blev förälskad i sköterskan som tog hand om honom. Utifrån dessa erfarenheter skrev han 'A farewell to arms', som till stora delar är självbiografisk.

Huvudpersonen är amerikanen Frederic Henry, som liksom Hemingway har volunterat som ambulansförare och löjtnant - 'tenente' - i Italien. Man kommer kriget nära genom Henrys beskrivningar av de sårade, av hunger och kyla. Särskilt tydligt blir det i avsnittet om hur Henry blir skadad samt den italienska reträtten, där de tvingas huka i buskar för att inte bli skjutna och där Henry blir tillfångatagen som desertör och flyr genom att kasta sig i floden. En sak som jag inte tidigare tänkt på, men som blir tydligt här, är hur soldaterna kanske inte bara blev leda på kriget, men hur avsaknaden av krig orsakar leda. När kirurgen Rinaldi hamnar i en situation av 'arbetslöshet' blir han uttråkad och önskar sig tillbaka till fronten. Kanske att det också beror på att sysslolöshet bidrar till att oönskade tankar åker upp till ytan...

Men Hemingways berättelse om kriget innehåller till större del andra aspekter, som den varma kamratskap som uppstår mellan männen vid utposten, med Rinaldi som försöker ta för sig av livets goda (vin, kvinnor, sång) även under brinnande krig och med prästen som får ta mycket skit vid måltiderna i mässen, men som finner sig i det och försöker förmedla sin tro. Hemingway ger gott om exempel på hur det enkla i tillvaron ger nytt hopp, som en god flaska konjak (det dricks för övrigt ohämmat genom hela boken; män och kvinnor slukar vin, martini, vermouth, konjak och öl om vartannat), en måltid när man som bäst behöver den eller den livsnödvändiga humorn. Och för Henrys del innebär kriget också att han träffar den brittiska sjuksköterskan Catherine. När han blir förälskad i henne kan han inte längre se på kriget som om det inte har med honom att göra. Dittills har han stängt ute sitt känsloliv och gjort det han måste, men Catherine och deras ofödda barn får honom att se det tröttsamma med krigandet. Han blir gradvis mer desillusionerad, vill inte längre läsa tidningarna som är fulla av de senaste frontförflyttningarna, utan kämpar i stället för att hitta ett sätt att leva ett mer värdigt liv.

Jag känner igen Hemingways berättarteknik från 'The sun also rises'; dialogen är dominerande och består av mycket korta meningsutväxlingar, som ofta inte säger så mycket utan mer är till för att etablera en stämning. Den första halvan av boken presenterar karaktärerna, men är lika opersonlig som Henrys inställning till sin tjänstgöring och jag har lite svårt att bli engagerad, hålla isär namn och så vidare. Men från det att reträtten inleds och Henrys känsloliv börjar förändras har boken mig i sitt grepp och från att ha varit en tämligen sorglös skildring blir den full av djup och känsla och berörde mig starkt.

A-Lo, 2005
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: