The Book Pond
1018 recensioner
2812913 besök
Harry Potter and the deathly hallows
pixel
Joanne K Rowling
Framsidesbild
5
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel Harry Potter and the deathly hallows
Svensk titel: pixel Harry Potter och dödsrelikerna
Bokförlag: pixel Bloomsbury
Utgiven: pixel 2007
ISBN: pixel 978-0-7475-9106-1
Så har jag avslutat sista delen i den långa bokserien om världens mest kända trollkarl: Harry Potter. Det känns lite bitterljuvt, då han varit en följeslagare under många år nu. Samtidigt ville man ju veta hur det skulle gå i slutändan förstås.

Den sjunde och avslutande delen skiljer sig en hel del från de andra sex. Boken börjar till exempel inte med att Harry, Ron och Hermoine återvänder till Hogwarts för ännu en termin på skolan. I stället har de gett sig ut på ett uppdrag som Dumbledore överlämnade till dem strax innan sin död; att förstöra de horrokrux som alla innehåller ärkefienden Voldemorts själ och därmed i slutändan också förgöra den mörka lorden själv.

De tampas med två gigantiska problem. Det ena är att de mörka krafterna har börjat vinna mark i trollkarlsvärlden igen, tagit över Ministry of Magic, satt in Severus Snape som rektor över Hogwarts och utlyst en belöning på den som fångar Potter. Det andra är att de inte vet var horrokruxen är gömda eller exakt hur de ska förintas, utan de åker planlöst Storbritannien runt samtidigt som frustrationen över uteblivet resultat och rädslan över att bli tillfångatagna växer. Samtidigt närmar sig det sista, avgörande och oundvikliga slaget mellan Harry och Voldemort, ett slag som bara en av dem kan vinna...

En reflektion jag gör när jag läser är det är oundvikligt att dra paralleller mellan The deathly hallows och Sagan om ringen, även om det är min ärliga åsikt att Rowling har inspirerats mer än plagierat. Frodo & co också är ute och går en jäkla massa, Harry (Frodo) skulle aldrig klara sig utan sina vänner som ständigt kommer till hans räddning, Harry (Frodo) är inte alltid den som är mest initiativrik själv utan stundtals tvärtom rätt handlingsförlamad, Harry (Frodo) är utvald och står pga detta under inflytande av krafter han inte kan mästra, dvs Ärret (Ringen) och till sist så måste de personligen möta sin dödsfiende.

Just biten på campande fot känns som lite vattentramp där handlingen inte riktigt kommer framåt, men allteftersom tar det fart igen och man får svar på många frågor som väckts i tidigare böcker. Och slutet, utan att avslöja för mycket, är mäktigt och väldigt bra. Jag grät till och med litegrann när jag kom till upplösningen en sen natt på soffan och kan bara konstatera att Rowling har lyckats mer än väl med en värdig final och för det måste jag ge boken en femma trots svagare partier. Nu kanske man kan börja om från början och se allting med nya ögon, men för tillfället återstår det bara att säga 'Farväl Harry och tack för den här tiden'.

A-Lo, 2007
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: