The Book Pond
1018 recensioner
2808920 besök
The amazing Maurice and his educated rodents
pixel
Terry Pratchett
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel The amazing Maurice and his educated rodents
Svensk titel: pixel Den makalösa Maurice och hans kultiverade gnagare
Bokförlag: pixel Corgi
Utgiven: pixel 2002
ISBN: pixel 0-552-54693-3
Maurice har den perfekta planen. Alla byar har problem med råttor, de kanske inte bara vet om det än. Men då är det dags för Maurices kultiverade gnagarvänner att dyka upp och ställa till med oreda. När folk sett tillräckligt många råttor simma i grädden och dansa step på bokhyllan så kommer de att skrika efter hjälp och då dyker nästa person i Maurices garde upp: pojken med flöjten (Keith), som för en ringa penning spelar och tar med sig alla råttorna ut ur stan. Hade någon följt efter hade de i och för sig förstått att allt var en bluff när de sett hela sällskapet samlas för att på nytt bege sig till nästa by!

Nämnde jag förresten att Maurice är en katt? Av någon magisk anledning så vaknade Maurice och råttorna upp en dag och kunde tala Queen's English och tänka mänskliga tankar, i Maurices fall mycket cyniska sådana. Det tog honom inte lång tid att förstå hur man kunde tjäna pengar på deras nyvunna talanger, därav ovan plan. Det svåraste för honom är att inte äta något som talar, så han frågar alltid först... Planen fungerar utmärkt tills sällskapet hamnar i staden Bad Blintz där allt plötsligt går väldigt fel.

Pratchett har skrivit en bok för yngre läsare som är något av en parodi på råttfångaren från Hamlet. I början känner jag igen Pratchetts rappa stil, framförallt i kattens giftiga repliker. Samtidigt är det lite gulligare än vanligt vilket jag antar är en eftergift åt den unga publiken.

Men ganska snart blir historien betydligt mörkare när gnagarna, Maurice, Keith och den efterhängsna, drömmande borgmästarflickan Malicia hamnar i de falska råttfångarnas fångenskap. Det visar sig att det i de fuktiga källargångarna finns onda varelser som kan förändra sinnet på de som kommer i dess närhet. Större delen av boken utspelar sig faktiskt i detta mörker och jag tycker mittpartiet är både lite förvirrande och ganska dystert att läsa. Pratchetts berättelse får något krampartat över sig, och det är först när upplösningen börjar närma sig och handlingen flyttas ovan jord som förtrollningen bryts och språket börjar flyta igen.

Som brukligt med Pratchett så finns det ett tema eller någon form av sensmoral och den här gången handlar det om (som jag tolkar det) att lyssna till sitt samvete och inte falla till föga för grupptryck.

The amazing Maurice har en ganska stark början och slut och visst finns här mängder av roliga detaljer, t.ex. råttornas namn som de tagit från konservburkar innan de förstod innebörden, men det är inte de vanliga Pratchett-takterna och därför blir det inte mer än en svag trea.

A-Lo, 2007
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: