The Book Pond
1018 recensioner
2808942 besök
The amber spyglass
pixel
Philip Pullman
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel The amber spyglass
Svensk titel: pixel Bärnstenskikaren
Bokförlag: pixel Dell-Laurel Leaf
Utgiven: pixel 2003
ISBN: pixel 0-440-23815-3
Sista delen i fantasyserien His dark materials om Oxfordbarnen Lyras och Wills äventyr. Andra delen slutade med att de kom ifrån varandra och denna del börjar med att Lyras mor, den presumptivt onda Mrs Coulter, håller henne nersövd i en grotta. Will har gett sig ut för att finna henne, men det har också kyrkan med avsikt att döda henne på grund av den profetia som säger att hon kan störta dem. Samtidigt rustar Lord Asriel sina styrkor för ett sista avgörande slag med kyrkan. Ska barnen undkomma alla faror, ska Will någonsin kunna återförenas med sin mamma och ska de finna hemligheten bakom Dust (stoft)?

Så kommer upplösningen till sist och den är våldsammare och mörkare än vad man kan förvänta sig av en ungdomsroman. Pullman skyggar inte för smärtsamma ämnen som krig, död och separation. Men boken handlar också om djup vänskap och kärlek mellan mor och dotter, mellan kvinna och man, mellan människa och djur.

När filmen som baseras på första delen, The golden compass, hade premiär vintern 2007 hörde jag att framförallt katolska kyrkan hade starka invändningar mot böckerna. Tidigare har jag inte riktigt förstått varför, men det blir ganska uppenbart nu; Gud är trött och världsalltet styrs egentligen av en fallen ängel som tagit över i hemlighet, de döda kommer varken till himmel eller helvete utan släpps in i något slags limbo där de blir kvar i evighet och kyrkan består bara av en samling maktgalna män... En rätt så utmanande vinkling måste jag säga.

Precis som jag nämnt i de tidigare recensionerna är inte det här fantasy i traditionell bemärkelse. Pullman har skapat en helt egen fantasivärld där både den onda och goda sidan har ljusgrå nyanser. Så här i retrospektiv är The golden compass den bok som jag uppskattat allra mest. The amber spyglass har sina intressanta och spännande partier, men emellanåt blir det också lite segt och det Stora Slaget är rent rörigt och jag har svårt att visualisera det. Lyras och Wills lillgamla och småpräktiga sätt har hela tiden varit en balansgång, men nu går det över sötsliskighetens gräns ett par gånger. Sammanfattningsvis en stark början och ett svagare slut för den mörka materian.

A-Lo, 2008
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: