The Book Pond
1018 recensioner
2808858 besök
Revelation space
pixel
Alastair Reynolds
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel Revelation space
Svensk titel: pixel ej utgiven på svenska
Bokförlag: pixel Gollancz
Utgiven: pixel 2001
ISBN: pixel 1-85798-748-9
Det är inte så ofta jag läser Science Fiction, men efter Kurts lyriska omsjungning av den 'episka Revelation Space', så kände jag att det var dags att ta sig an genren igen.

'Revelation Space' utspelar sig på 2500-talet, till en början på planeten Resurgam där Dan Sylveste är ansvarig för arkeologiska utgrävningar av en utdöd kultur, Amarantinerna. Under utgrävningen sker en statskupp och han blir tillfångatagen. Parallellt med Sylveste får vi följa Ana Khouri, en kvinnlig elitsoldat som lejs av den mystiska Mademoiselle för att mörda Sylveste. För att nå honom bordar hon under hemlig identitet ett av ljusskeppen (lighthuggers) som far mellan galaxerna. Hon hamnar under den hårdföra vapenofficeraren Ilia Volyovas befäl, som har sina alldeles egna skäl för att hitta Sylveste.

Det är en spännande, fast lite långdragen, historia som Reynolds författat om bakgrunden till civilisationers försvinnande i yttre rymden. 2500-talets miljöer är kliniska och karga och känns inte helt sympatiska. En ny grupp av människor - Ultras - har utvecklats, som byter ut kroppsdelar mot datachip och har robotliknande personligheter; en fortsättning på vår tids plastikoperationer kanske. De tre huvudpersonerna är inte Ultras, men mycket målmedvetna och tuffa individer, som dock inte saknar mänskliga drag. Någon stereotyp bild av män och kvinnor får man absolut inte, då Khouri och Volyova snarast är de som står för all vapenaction i boken. Det gillade jag.

Engelskan är ganska svår och boken innehåller en hel del teknologiska beskrivningar som jag med begränsad teknisk kunskap tyckte var relativt komplicerade, men som enligt Kurt inte bara är påhittat jidder utan håller sig inom fysikens lagar. Baksidetexten kallar boken för en rymdopera och det är en passande framställning eftersom den på många sätt är storslagen och svulstig. Handlingen utspelar sig i den oändliga rymden, avstånden är enorma, tidsaspekterna är svårfattbara. En annan parallell man kan göra till opera är hur Reynolds bygger upp crescendon. Han slänger ständigt ut cliff hangers eller små munsbitar av typen '...och då förstod hon varför planeten måste utplånas.', men svaren skjuts ständigt upp och den stora virveltrumman slår på alldeles ända fram till de sista 20 sidorna. Då blir upplösningen något av ett anti-klimax kan jag känna, även om den är nog så dramatisk i sitt innehåll. Helhetsintrycket är ändå att 'Revelation Space' är klart läsvärd som i en trea plus.

A-Lo, 2005
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: