The Book Pond
1018 recensioner
2812947 besök
Tjuvarnas marknad
pixel
Jan Guillou
Framsidesbild
4
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Tjuvarnas marknad
Bokförlag: pixel Piratförlaget
Utgiven: pixel 2004
ISBN: pixel 91-642-0132-5
Tjuvarnas marknad är som en slags uppföljare till Ondskan, åtminstone återkommer huvudpersonerna som nu nått övre medelåldern. Erik Ponti har blivit väl ansedd journalist (förstås) på Sveriges Radio medan Pierre Tanguy bosatt sig på Korsika efter 40 år i Främlingslegionen.

Det är en intressant omkastning av rollerna som Guillou gör: slagskämpen har blivit intellektuell, plugghästen har blivit machoman. Båda är dock vinsnobbar av rang, vilket ska visa sig värdefullt för polisintendent Eva Johnsén, som är satt att lösa inbrotten hos mycket förmögna familjer där tjuvarna fokuserat främst på oersättlig konst och dyrbart vin. Johnsén råkar Tanguy av en slump, och mellan dem utvecklas en kärlekshistoria samtidigt som hon leder utredningen.

Det är Guillos första kvinnliga hjältinna vad jag vet och jag tycker mig se att han försökt ge henne lite mjukare, känsligare drag, åtminstone till en början när hon tampas med efterdyningarna av sin skilsmässa. Men sin vana trogen kan han förstås inte låta bli att utveckla henne till något av en übermensch som finner sig i varje given situation, som har en genialisk förhörsteknik, en gudabenådad kropp, ett rakbladsvasst intellekt och så vidare. Men det gör inget för all del, för det ger bra underhållningsvärde.

Guillous uppgörelse med alla rika fjantdirektörer (där ingen enda framställs i positiv dager) och deras bortskämda, odrägliga avkomma är inte helt oväntad med tanke på hans politiska hemvist, men han gör det bra. Inspirerad av Skandiaskandalen ger han en mycket träffande - och roande - bild av miljonärernas risiga verklighetsanknytning och de illa maskerade kändisadvokaterna. Fast i första hand är Tjuvarnas Marknad inte en dokumentär utan nöjesläsning, som är något av det bästa Guillou har åstadkommit tycker jag (av det jag hittills läst). Om jag får anmärka på något är det språket, som blir en aning styltigt och gammalmodigt ibland. Är det måhända Jans egen klassbakgrund som gör sig påmind?

A-Lo, 2007
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: