The Book Pond
1018 recensioner
2808707 besök
Stupeur et tremblements
pixel
Amélie Nothomb
Framsidesbild
3
Språk: pixel Franska
Originaltitel: pixel Stupeur et tremblements
Svensk titel: pixel Underkastelsens sötma
Bokförlag: pixel Albin Michel
Utgiven: pixel 1999
ISBN: pixel 2-253-15071-1
Amélie är en ung belgiska med sina rötter i Japan. Vid dryga tjugo får hon anställning på det japanska företaget Yumimoto i Tokyo. Det är meningen att hon ska bistå i de belgisk-japanska affärsrelationerna, men hon lyckas inte riktigt imponera på sina överordnade, den svala och vackra Mori Fubiku och den vedervärdiga vice VD:n herr Omochi. Trots att hon kan språket, så ligger hennes västerländska arv henne i fatet och hon överskrider ständigt osynliga regler. Saken är också den att det verkar som om Fubuki snarast vill att hon ska misslyckas och Amélie omplaceras gång på gång med lika förödande resultat. Till slut har hon sjunkit så pass i hierarkin att hon städar toaletterna, men den obotligt optimistiska Amélie vägrar ge upp.

Om det så bara ligger ett uns sanning i den här självbiografiska historien, så visar den upp en nation full av komplexitet. Samtidigt som landet är högteknologiskt och framåtskridande förväntas människor leva efter uråldriga värderingar. Amélie får inte lyckas med det uppdrag som hon är anställd för, då hon hotar hierarkin i företaget och får västerlänningar att framstå som bättre än japaner. Otänkbart. Men trots de arbetsmässiga katastrofer som följer är det ingen som sparkar henne. Hon degraderas i stället och förväntas säga upp sig själv, vilket hon är medveten om och vägrar göra...

Det är lika roande som frustrerande, på gränsen till kafka-artat, att läsa om Amélies förtvivlade försök att behaga sina chefer. Jag kan tycka att hon beter sig osmidigt ibland med sin rättframhet, men den är bara absurd i sitt sammanhang av konventionsstyrda robotar. I en europeisk kontext skulle hon säkert varit högst normal, fast kanske lite mer fantasifull än andra, vilket blir hennes räddning under alla hjärndöda arbetsuppgifter. Franskan var inte alltför svår, även för mig som inte är någon fena och tappar mer för var dag, och de ringa 186 sidorna gjorde också boken till en lättläst munsbit. 'Stupeur et tremblements' har filmats med titeln 'Min japanska vän' men vad jag förstått av skoningslösa recensioner gör man bäst i att inte se den.

A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: