The Book Pond
1018 recensioner
2808712 besök
Je voudrais que quelqu'un m'attende quelque part
pixel
Anna Gavalda
Framsidesbild
3
Språk: pixel Franska
Originaltitel: pixel Je voudrais que quelqu'un m'attende quelque part
Svensk titel: pixel Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans
Bokförlag: pixel J'ai lu
Utgiven: pixel 1999
ISBN: pixel 2-290-31178-2
Jag har nu läst ut två Gavalda-böcker på samma vecka. Eller det är inte riktigt sant, för novellsamlingen 'Je voudrais….' avslutade jag långt tidigare, men med stora luckor i min förståelse. Efter att jag försökt översätta ett antal franska glosor och läst om valda delar så har det dock klarnat lite, men det har ju tagit tid.

Alla novellerna utspelar sig i nutid och har företrädesvis unga huvudrollsinnehavare. Det handlar ofta om människor som är annorlunda och kanske lite ensamma. I stort sett alla berättelser är i stadsmiljö. En del är banala eller dråpliga som 'Junior' om en brat som kör på ett vildsvin i sin pappas cab, andra är sorgliga som 'Pendant des années' om ungdomsförälskelser som träffas igen efter många år när den ena är svårt sjuk, eller upprörande som 'Catgut' om den kvinnliga veterinären som blir utsatt för övergrepp och så finns det de som är rätt intetsägande som 'The Opel touch' och 'Clic-clac'.

Nästan alla har en liten tvist eller underfundighet av något slag, eller jag tror åtminstone det. Gavalda använder ett modernt språk, som Norstedts franska lexikon inte riktigt mäktar med. Men jag förstår såpass mycket att hon skriver lite svävande, med oavslutade meningar och med ett visst tolkningsutrymme, vilket i och för sig ofta är kännetecknande för noveller. Med sitt korta format finns det inte utrymme att gå på djupet och vara alltför explicit, utan många öppna trådar lämnas åt läsaren och inte så sällan avslutas de med en knorr. Jag är inte helsåld på dem, vare sig Gavaldas eller andras. De kan sällan fånga mig som en roman, jag hinner inte börja känna någonting eller identifiera mig med personerna förrän de försvinner igen.

Språkfrågan gör sitt till förstås och jag tyckte därför det skulle bli intressant att läsa Gavalda på svenska också (Tillsammans är man aldrig ensam) för att se om det är stilen eller språket som jag inte riktigt kan förlika mig med. Mer än en svag trea kan jag nog dock inte ge 'Je voudrais...' så här långt.

A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: