The Book Pond
1018 recensioner
2808715 besök
Caipirinha med döden
pixel
Maria Ernestam
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Caipirinha med döden
Bokförlag: pixel Månpocket
Utgiven: pixel 2005
ISBN: pixel 91-7001-348-9
Erica har allt: utseende, pojkvän, pengar, smak och bra jobb, men en dag det kommer fram att hennes sambo Tom träffat en annan och vill göra slut. Hon bryter samman i sin lägenhet och då ringer det på dörren. Utanför står en, kanske inte snygg, men stilfull man som säger att han är Döden. Han har inte kommit för att hämta henne, men han ber om en espresso och Erica blir så paff att hon släpper in honom. Det är början på en mycket märklig relation där Döden lagar gourmetmat i hennes kök, sover på hennes soffa och undervisar henne om våra liv och vår död . Hon låter sig svepas med, charmeras och glömmer nästan bort sin egen olycka, men det har sitt pris att frottera sig med Döden...

Det här var en bok som gick igenom många stadier när jag läste den. Från början gillade jag den skarpt och uppfattade den som något annorlunda med en humoristisk och ironisk touch. Jaha, där kommer Döden och knackar på en vanlig lägenhet i sin mantel och hopfällbara lie. Så tokigt, ha-ha. I takt med att Döden flyttar in och strör sina visdomar omkring sig blir tonen mer allvarlig, filosofisk och nästan andlig, speciellt när Erica också på sitt jobb brottas med frågor om riktigheten med gentester. Jag märker karaktärsförändringen, men kan fortfarande uppskatta den, framförallt för att det faktiskt är intressanta moraliska dilemman som tas upp. Jag börjar dock tröttna på att höra om hur 'speciell' Erica är hela tiden och önskar att Döden ska lyfta ner henne lite från piedestalen.

Men det gör han inte utan tvärtom fördjupas deras förhållande och hon blir dessutom hans högra hand rent 'yrkesmässigt'. När Erica Dräparen träder in på scenen genomgår boken en tredje förvandling mot att bli lite av en deckare, en olustig sådan och nu är jag inte lika förtjust längre. Den glimt som fanns i boken i början har helt försvunnit och sista biten påminner mest om en utförsbacke mot katastrofen. Språket är jag heller inte helt bekväm med. Ernestam har i sin ansträngning att få till fyndiga kommentarer ibland skruvat till dem så mycket att de snarast låter ansträngda. Totalt sett får dock Ernestam ett plus för att hon skrivit en så pass udda skönlitterär bok med ett högst oväntat slut och med tänkvärda frågeställningar som tål att grunnas lite på.
----------------------------
BOKKLUBBEN gav Caipirinha med Döden ett jämnt betyg utav 3:or, utom Jenny som sänkte till en 2:a. Vi var relativt eniga om att boken hade börjat mycket lovande, men blivit allt segare.

Johanna och lillasyster var mycket förtjusta i det absurda slutet som beskrevs som 'Norén möter Twin Peaks', men Jenny avskydde det.

Flera tyckte att boken spretade åt alla håll och det var svårt att veta om Ernestam verkligen vill säga något, om det finns ett budskap eller om det bara är en ren underhållningsroman. Johanna menade att Ernestam hade en del intressanta tankar, men att hon fegat ur och inte gått på djupet i de svåra frågorna. Eva J:s slutsats var att om Ernestam velat säga något hade hon haft 380 sidor på sig att göra det...

Vi var överens om att idén var originell och rolig, men att boken helt enkelt inte höll hela vägen.


A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: