The Book Pond
1018 recensioner
2812670 besök
The woman in white
pixel
William Wilkie Collins
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel The woman in white
Svensk titel: pixel Den hvitklädda kvinnan
Bokförlag: pixel Everyman's library
Utgiven: pixel 1991
ISBN: pixel 1-85715-018-X
Nästan 150 år har gått sedan 'The woman in white' kom ut första gången. En stor sensation på sin tid och än idag en källa till inspiration. T.ex. så satte Andrew Lloyd Webber upp musikalen 'Woman in white' 2004, vilken fortfarande går för utsålda hus. Och jag skulle bli förvånad om den inte haft en viss inverkan på Sarah Waters med tanke på de uppenbara parallellerna i 'Fingersmith' (två kvinnors sammanflätade öde, förväxlingar, förvecklingar och sinnessjukhus).

Den vitklädda kvinnan är Anne Catherick. Walter Hartright, en teckningslärare som är på väg till sin nya anställning, möter henne en mörk kväll och hjälper henne att ta sig till London. Det visar sig att hon precis rymt från ett mentalsjukhus, där hon enligt egen utsago blivit orätt inspärrad av godsherren sir Percival Glyde. Hartright börjar undervisa halvsystrarna Marian och Laura på Limmeridge house och blir nästan så omedelbart betuttad i Laura och vice versa. Det visar sig dock att den väna Laura redan blivit bortlovad - till sir Glyde - och inför bröllopet kommer en varning från Anne om denna herres onda avsikter. Hartright börjar forska i hopp om att kanske finna något som kan förena honom med sin kära, men misslyckas och lämnar landet. Men ingen har räknat med den skarpa Marian som bestämmer sig för att ta reda på vad sir Glyde egentligen har att dölja.

Kvinnoporträttet av Marian är både progressivt och konservativt kan jag tycka. I denna viktorianska era är hon trots allt ovanlig som tillåts vara tänkande och driftig, men på något sätt berättigas hennes intellekt genom att hon är 'ful' (dvs inte kan hoppas på att bli bortgift). Hennes del av berättelsen innehåller aldrig så mycket som en antydan till längtan efter en man eller missunsamhet mot sin vackra syster.

'The woman in white' byter ständigt berättarröster, varav vilket ger historien regelbundna stilbyten och tempoväxlingar. Men personer med biroller som kokerskan och advokaten tillför föga, så de hade Collins gott kunnat undvara. Hartrights inledande parti fångar dock genast läsaren genom mötet med den vitklädda damen, hennes nerviga beteende (är hon galen på riktigt?), hennes koppling till Limmeridge house och den fysiska likheten med Laura Fairlie. Marian Halcombes fortsatta redogörelse bygger ytterligare upp intrigen när den joviala, men falskspelande greve Fosco gör entré och hennes detektivarbete börjar ge resultat. Men sedan följer många 'röstväxlingar', vilket ger en liten rumphuggen karaktär och därefter en segdragen uppförsbacke som ger boken en svagare och för min del aningens för sockersöt avslutning.

Jag kan dock förstå att den var något oerhört kittlande för ett sekel sedan med ingredienser som otrohet, passion, lömska planer, sinnessjukdom och trots sin lite omständliga berättarteknik, funkar den i viss mån som spänningsroman även för moderna läsare.

A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: