The Book Pond
1018 recensioner
2808699 besök
Eureka Street
pixel
Robert McLiam Wilson
Framsidesbild
4
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Eureka Street
Bokförlag: pixel Bonniers
Utgiven: pixel 1996
ISBN: pixel 91-0-056461-3
I Belfast ligger en gata som heter Eureka Street. Kompisarna Jack och Chuckie Lurgan hänger där på pubarna och caféerna i början på 90-talet. Jack mest för att flirta med servitrisen Mary, Chuckie för att fundera kring hur han på kortast möjliga tid ska skapa sig en förmögenhet. Och det osannolika händer att Chuckie kommer på en genial affärsidé som har sitt ursprung i dildo-försäljning... och som på nolltid får pengarna att rulla in och i samma veva möter han den vackra amerikanskan Max, som av någon anledning han inte själv kan förstå verkar intresserad av hans halvfeta, tragiska figur.

Jack är utåt sett en rätt hård typ som vet hur man slåss, jobbar som indrivare och som inte är alltför förtjust i sin 'kattjävel' som vad man förstår är ett rätt otacksamt litet djur. Men att han har hjärtat på rätta stället framgår då han lämnar sina gorillakollegor på indrivningsfirman, mer eller mindre frivilligt tar sig an den förvildade tolvåringen Roche samt fortsätter att ge kattskrället mat. Fast möjligen går hans gräns vid den radikala Aoirghe, vars repliker Jack alltid känner sig nödgad att dräpa med en cynisk kontring. Både Chuckie och Jake är hyfsat a-politiska, men är ändå medvetna om att den ena är katolik och den andra protestant. I en stad som Belfast är det ingenting man kommer ifrån, där vardagen pågår mot en bakgrund av IRA-bomber, politiska strider och ställningstaganden, det mystiska OTG-klottret på väggarna. Men en dag smäller en bomb på en servering som ska komma att sätta djupa avtryck i bådas liv.

Eureka Street börjar väldigt Tony Parsonskt tycker jag. Jake är en hyfsat sorglös ungkarl som utrycker sig klipskt och street-smart, speciellt i umgänget med Aoirghe, vars namn han tycker låter som en 'rosslande hostning'. Och interaktionen med katten är obetalbara:

När jag öppnade ytterdörren kom katten, på väg ut. I min nya välvilliga sinnesstämning böjde jag mig ner för att klappa honom, knyta vänskapsband, ha kvalitet i umgänget. Han sköt bara förbi mig som en pil och dök ner i trädgården för att pissa. Kattjävel. Jag önskade att det hade vuxit ut nya testiklar så att jag kunde få dem kapade igen.

Mycket underhållande är också Chuckies fullkomligt oförutsägbara och lyckosamma framgång som driver hejdlöst med finansinstitut och aningslösa penninginvesterare. Men inför och efter Bomben så blir tonen mer allvarsam. Det blir mycket påtagligt att döden inte bara är statistik i länder långt bort, utan drabbar verkliga människor som är döttrar, söner, fäder och mödrar. Boken slutar med 1994 års vapenvila med IRA träder i kraft och Jake bestämmer sig för att sluta bråka med Aoirghie. En yrvaken och försiktig hoppfullhet sprider sig genom barerna på Eureka Street för första gången på länge.

Att skriva en bok om Belfast är nog omöjligt utan att den i någon mån blir ett politiskt inlägg och trots att Wilsons huvudpersoner till stora delar är ironiska och raljerande gör de också tänkvärda reflektioner över situationen i staden, som de trots allt älskar att bo i. Och denna kombination gör Eureka Street till en bok som är både roande och berikande.

Hatet i Belfast tog sig många former men var enahanda...Det tragiska var att nordirländska (skotska) protestanter ansåg sig vara britter. Nordirländska (irländska) katoliker trodde sig vara lika dem i Eire (riktiga irländare). Det lustiga var att det som en gång fanns av starka åtskillnader hade klingat ut för länge sedan och nu liknade de ingen av de andra lika mycket som de liknade varandra. Omvärlden såg detta och förundrades, men här i trakten var folk blinda... Det var ett belastat hat som utan ansträngning levde vidare på minnena av sådant som inte ens fanns där från början. Det fanns en viss beundransvärd uthållighet i det.
------------
BOKKLUBBENS dom varierade mellan 1 och 4 i betyg. Flera hade inte läst ut den...

Vi var ganska överens om att början var 'grabbig' och lite svår att ta till sig. Lillasyster tyckte annars att Eureka Street var bra och inte minst allmänbildande. Eva J uppskattade sättet den var skriven på och hon ville verkligen veta hur det skulle gå för huvudpersonerna.

Jenny sågade den rakt av och tyckte den var skittråkig, grabbig och intetsägande. Elisabeth hade inte läst ut den för början var så seg, men nu efter bokklubben kände hon sig mer inspirerad att läsa ut den. Johanna var kluven. De första 100 sidorna gav omdömet 'jävligt tråkig bok', men den tog sig sen. Hon hade dock inte hunnit läsa ut den.

A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: