The Book Pond
1018 recensioner
2808705 besök
Tillsammans är man mindre ensam
pixel
Anna Gavalda
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Ensemble c'est tout
Svensk titel: pixel Tillsammans är man mindre ensam
Bokförlag: pixel Bonniers
Utgiven: pixel 2006
ISBN: pixel 91-0-011020-5
I vår bokklubb bestämde vi enhälligt att läsa Anna Gavaldas succéroman från 2004, som vi hört mycket gott om. Eftersom jag samtidigt höll på med hennes novellsamling på franska tyckte jag också det skulle bli intressant att se hur hennes språk tog sig i svensk översättning.

'Tillsammans är man mindre ensam' handlar om fyra mycket olika människor som genom slump och en knuff av ödet förs samman i en sekelskiftslägenhet i Paris. Det är den anorektiska Camille, som är en ytterst begåvad konstnär men som pga tråkiga erfarenheter tar avstånd från sitt tecknande och i stället jobbar som städerska. Philibert är en stammande ung man från en aristokratisk släkt som besitter den enorma lägenheten. Han är lite tafattheten personifierad och säljer vykort till turister på dagarna. Han delar våningen med den ytterligt slarviga och fartälskande kocken Franck, som dock är en virtuos i köket. Franck har en mormor, Paulette, vars minne börjar svika henne och hon därför ska flytta till ett åldringshem som hon fullkomligen avskyr. Det som är gemensamt för alla fyra är att de trots sina skavanker har hjärtan stora som oceaner och dricker enorma mängder sprit (åtminstone från en strikt svensk-lutheransk synvinkel). Sammanboendet som till en början är en nödvändighet och inte alls uppskattas på alla håll blir gradvis det som förgyller deras liv och får dem att blomma ut. Hos varandra finner de värme och vänskap och till och med kärlek. Men ingenting varar för evigt och en dag måste de stå på egna ben ute i den riktiga världen.

Jag tycker att fotot på bokens framsida med det dansande paret är väldigt vackert och också avspeglar innehållet väl. Gavalda har skrivit en ömsint bok om fyra lite trasiga och ensamma människor som oväntat finner varandra. Men det är inte alls mjäkigt och sentimentalt utan tvärtom. Interaktionen mellan hyresgästerna är frän och rättfram, men inte hjärtlös och faktiskt med en del humor. Som när Philibert undervisar i blåblodiga franska släkten eller den bufflige Franck och intellektuella Camille smågnabbas.

Jag har dock invändningar och här återkommer jag till språket. Jag inser att det inte var franskan som störde mig i Gavaldas noveller, utan hennes stil. Hennes dialoger är uppstyckade, hon lämnar ofta meningar oavslutade och betonar ständigt tankepauser i texten genom punktmarkering, vilket irriterar mig. Ibland blir hon också svävande och abstrakt på ett sätt som känns pretentiöst och onaturligt, vilket inte gagnar karaktärerna. Dessa stilmässiga hakar gör att boken inte får något toppbetyg, men det är trots allt en bra historia, så slutomdömet får bli en stark trea.
--------------
BOKKLUBBEN höll Gavaldas roman högt. Jenny hade gått upp i boken väldigt mycket, då hon hade det lite tufft på jobbet för tillfället och längtade tills hon fick plocka upp boken på tåget och drömma sig bort en stund. För henne som har bott i Paris var det en härllig återblick. Hon gillade utvecklingen av personligheterna och hur de växte. En bra läsupplevelse för att sammanfatta.

Johanna fastnade för sättet boken är skriven på. Det kräver en del av läsaren på ett positivt sätt. Underbara karaktärer och varm kärlekshistoria, dock lite hollywood-varning på slutet. Men ibland kan det också vara skönt med ett happy ending.

Lillasyster tyckte också den var bra, sympatisk och varm, men hade till en början svårt att förstå vem som sa vad pga dialogstrukturen. Berättartekniskt var den svår i början, men rent simpel i slutet.

A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: