The Book Pond
1018 recensioner
2808767 besök
May contain nuts
pixel
John O´Farrell
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel May contain nuts
Svensk titel: pixel Kan innehålla nötter
Bokförlag: pixel Black Swan
Utgiven: pixel 2006
ISBN: pixel 0-552-77162-7
Curlingföräldrar var ett begrepp som lanserades för några år sedan i Sverige. Det syftar på den föräldrartyp som sopar banan för sina barn så till den milda grad att de blir obekanta med koncept som motgångar och motstånd under sin barndom. May contain nuts är en skönlitterär satir om fenomenet skriven av britten John O´Farrell, så uppenbarligen är det inte bara Sverige som befolkats av prestations- och trygghetsfokuserade (läs besatta) föräldrar.

Boken handlar om Alice och David, upper middle class som har tre barn, bor i ett respektabelt villaområde, kör fyrhjulsdriven stadsjeep (eventuellt med skottssäkra rutor) och som alla andra föräldrapar i deras närhet bara 'vill det bästa för sina barn'. Därför sätts de i dyra privatskolor, har veckoscheman där varje fritidstimme är inbokad med 'värdefulla' aktiviteter som balett, ridning, privatlärare etc och lämnas aldrig ur mamma eller pappas åsyn så de inte ska behöva konfronteras med den onda världen utanför sitt lilla medelklassrike.

I själva verket framgår det rätt snabbt att barnen är ytterligare en variabel i statusjakten och det finns knappt någon övre gräns för vilka medel de vuxna kan ta till för att just deras små änglar ska framstå i den bästa dager, inte ens bedrägeri. Alice och David utarbetar vad de tror en vattentät plan för att deras äldsta dotter Molly ska komma in på det anrika Chelsea college, nämligen att Alice gör inträdesprovet i hennes ställe. Men så träffar hon den mindre bemedlade flickan Ruby, och från den dagen kommer ingenting mer att vara sig likt.

May contain nuts är förstås menad som en drift med extrema beskyddarinstinkter och föräldrar som 'presterar' genom sina barn och det blir bara mer och mer utflippat. Fast så många skratt framkallade den ändå inte hos mig. Det känns som om boken ofta ligger lite för nära verkligheten för att man ska kunna distansera sig och garva åt de hypernervösa morsorna och deras alfahannar till män och det blir nästan mer sorgligt än roligt. Jag tycker det tar sig halvvägs igenom då Alice börjar utveckla mer mänskliga och sympatiska drag, inte för att det gör boken lustigare, utan för att det gör den mer tänkvärd. Framförallt fungerar den ganska effektivt som tankeställare över hur man själv 'aldrig ska bli' när man får egna barn.

A-Lo, 2007
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: