The Book Pond
1018 recensioner
2808703 besök
Never have your dog stuffed
pixel
Alan Alda
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel Never have your dog stuffed
Svensk titel: pixel Ej utgiven på svenska
Bokförlag: pixel Random house
Utgiven: pixel 2005
ISBN: pixel 0-8129-7440-9
En av mina brittiska kollegor satt på samma tåg som mig häromdagen när jag plockade upp 'Never have your dog stuffed' ur väskan.

- Vem är det?, frågade han och pekade på Alan Alda. Det visade sig att han aldrig hört talas om vare sig Hawkeye eller M.A.S.H, vilket först nästan chockade mig och sedan fick mig att känna mig väldigt gammal. Det var ju inte igår som den populära TV-serien om ett militärsjukhus i Korea rullade i tablåerna.

M.A.S.H var i alla fall något av en institution när jag var liten (vilket tydligen var väldigt längesedan...) och när jag för något halvår sedan satt och tittade på den brittiska talkshowen Parkinson var den nu 70-åriga Alan Alda gäst i studion. Han berättade medryckande om händelser som präglat hans liv och jag blev genast intresserad av den nyutkomna självbiografin.

En av de tyngsta sakerna han skriver om är att växa upp och handskas med en schizofren mor som blev gradvis sämre. Den första meningen i boken lyder 'My mother did not try to stab my father until I was six.' Men innan mamman blir riktigt sjuk så hade unge Alda en ganska fri och härlig barndom i det kringresande teatersällskap som hans föräldrar jobbade med och som tidigt riktade in honom på skådespelaryrket. Vad jag inte visste var att Alda hade ganska många hundår innan genombrottet med M.A.S.H kom i hans väg. Samtidigt gifte han sig ung och fick tre barn och påhittigheten för att tjäna pengar visste inga gränser, varav taxikörningar och hundkapplöpningar bara var två försök. Hans fru (som han alltjämt är gift med, bara det något av ett rekord) måste vara en outsinlig källa av tålamod, för det verkar som om hon tagit makens alla påhittigheter, nycker och besattheter med ro.

M.A.S.H-åren får förvånansvärt lite utrymme i boken, liksom hans 'andra' karriär som programledare för ett vetenskapsmagasin i amerikansk TV. Det är först när han via programmet kommer i kontakt med läkare och vetenskapsmän som han kan börja förstå sin mors sjukdom och egentligen först då börja bearbeta den.

Alan Alda framstår som en sympatisk, men något splittrad person som ständigt hoppar på nya projekt. Drivkraften är hans obegränsade nyfikenhet och vilja att bli en bättre skådespelare. Han berättar öppenhjärtigt, självironiskt och tämligen odramatiskt om svåra och lyckliga händelser i livet. Det är en aning förvirrad kapitelstruktur, framförallt mot slutet, och boken tycker jag tyvärr innehåller för lite om de mest kända åren i hans karriär, men det är småtrevligt och jag rycks med av Aldas otvungna entusiasm och uppenbara livsglädje.

A-Lo, 2006
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: