The Book Pond
1018 recensioner
2808870 besök
Jag är leopardpojkens dotter
pixel
Johanna Nilsson
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Jag är leopardpojkens dotter
Bokförlag: pixel Wahlström & Widstrand
Utgiven: pixel 2006
ISBN: pixel 91-46-21386-6
Johanna Nilssons farföräldar Malte och Agni var missionärer i Afrika, i Kongo som det hetter på den tiden och hennes pappa Mårten tillbringade en stor del av sin uppväxt i landet. Han hade två syskon till, men de lämnades kvar hos släktingar i Sverige i långa perioder medan farföräldarna missionerade på en annan kontinent. Det är valet mellan barnen och missionen som Nilsson har som utgångspunkt för sin berättelse.

Hon berättar om farföräldrarnas djupa tro och vilja att göra gott, om deras mödosamma och glädjefyllda tid i Afrika där sjukdomar och naturens krafter ibland var människorna övermäktiga. Men hon berättar också om hur de födde tre barn som alltid kom i andra hand.

'Hur kunde de svika sina barn?' är frågan hon ställer om och om igen och försöker finna svar på. Hur kan någon passion vara så stark att man anser att den går före allt annat och vad får det för konsekvenser? Hon drar paralleller till sitt eget författarskap och besattheten hon känner vid arbetet med en ny bok och där kan hon relatera till viss del, men hon har ändå väldigt svårt att förstå sin farmor och farfar. Hon tycker sig se en känslighet hos sin pappa, en vilja att ha en stor familj omkring sig som aldrig får splittras vilket hon tolkar som en tecken på att det var något han själv saknade i sin barndom.

Det som slår mig är just alla dessa tolkningar hon gör. Nilssons pappa har visserligen läst manuskriptet och kommit med viss återmatning, men i övrigt har hon inte intervjuat någon som boken handlar om utan gör baserat på brevväxlingar, dagböcker ('särskilt i tomrummen mellan raderna..') och foton en massa antaganden. Självklart kan det inte ha varit lätt för barn och föräldrar att splittras med så långa avstånd emellan sig, men led de lika mycket som hon lider med dem? Det är svårt att svara på, men man ska nog ha i åtanke när man läser att det är Nilssons personliga tolkning av händelserna som är den främsta referenskällan. Sen kan jag hålla med om att man som sekulariserad svensk har otroligt svårt för att fatta hur människor kunde lämna hus och familj för att predika i främmande länder.

Om man bortser från den genomsyrande frågeställningen är boken i övrigt ett exotiskt dokument över en svunnen tidsera. Den är som the Poisonwood Bible, fast på riktigt, och man får följa missionärernas strävsamma värv från det att de anländer och bygger upp skolor och sjukhus tills de blir utkastade ur landet i samband med att det deklarerar sig självständigt och byter namn till Zaire. Den historiska, äventyrliga och tropiska aspekten av Kongo lyfter boken en del, för visst är det intressant vilka personliga uppoffringar som missionärerna gjorde, men jag kan tycka att Nilsson generellt har en lite väl känslosam och gråtmild ton som kräver sin balansakt.

A-Lo, 2007
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: