The Book Pond
1018 recensioner
2808895 besök
Svinalängorna
pixel
Susanna Alakoski
Framsidesbild
2
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Svinalängorna
Bokförlag: pixel Bonniers
Utgiven: pixel 2007
ISBN: pixel 978-91-0-011400-8
Det är ingen nyhet att (svensk) socialrealism inte är min favoritgenré direkt. Men bokklubben har gjort sitt val, så jag försökte ändå påbörja Svinalängorna tämligen förutsättningslöst och tänkte att ja, det här är kanske den boken som ändrar min världsbild. Det gjorde den inte, men jag återkommer till det.

Det handlar om Leena och hennes finländska familj som flyttar till Ystad någon gång på 70-talet. De får tag i en - som de upplever - stor och bekväm lägenhet, men snart får de höra att smeknamnet för området är Svinalängorna. Leena börjar skolan och får nya kamrater och de två sakerna blir hennes livlinor när hemmamiljön blir outhärdlig. Båda föräldrarna super och mamman blir slagen, vilket inte är någon ovanlighet i grannskapet. Det finns inte många positiva vuxna förebilder. De flesta verkar supa, gå på bidrag, kedjeröka och vara allmänt ointresserade av sina barn. Situationen förvärras alltmer, Leena mår sämre och alla hennes försök att ställa saker tillrätta misslyckas. Slutet ger inte heller något hopp om en ljusning.

Och det är just det som jag har så svårt för. I andra recensioner har jag läst att man tar fasta på Leenas överlevnadsstrategier, och visst överlever hon - men till vilket pris? Det finns inget som tyder på att hon kommer utvecklas till en lycklig och harmonisk människa när hon växer upp. Jag blir så förbannad på alla de egoistiska, idiotiska föräldrarna som dricker sig redlösa och ignorerar sin avkomma utan en tanke på eget personligt ansvar.

Det är den här fullkomliga hopplösheten som svenska litteraturkritiker så undantagslöst hyllar som jag personligen avskyr. Man föds in i elände, man dör i elände och däremellan är det ett helvete och det är inte skönlitteratur för mig, det är må-dåligt litteratur. Vill jag läsa om alkoholism, misshandel, utsatta barn och djur kan jag öppna vilken dagstidning som helst. Det står där - varje dag. Bra skönlitteratur för mig är en stunds verklighetsflykt, inte alls med krav på något svulstigt hollywoodslut, men det ska finnas en kampvilja, en hoppfullhet, en glimt av en bättre framtid.

Missförstå mig inte, Svinalängorna är inte någon dåligt skriven bok. Litterärt sett är den välformulerad, knivskarp i sin observation av lägenhetsghettots misär och till och med svart humoristisk på sina ställen. Men innehållet är något jag måste tvinga mig igenom så något högt betyg kan jag inte ge. Lider man inte av samma fobi som jag utan tvärtom tycker att samhällskritiska böcker om socialgrupp 3 är det bästa som finns, då kommer man nog tvärtom att uppskatta 2006 års Augustprisvinnare.

---------------
De andra i BOKKLUBBEN tyckte bättre om Svinalängorna än vad jag gjorde. Johanna och Maria gav den fyror, medan Eva gav den en trea. Jenny hade inte hunnit läsa boken.

Johanna tyckte den var naken, realistisk och trovärdig med svidande kritik mot svensk bostadspolitik och bristen på integrationstanke. Hon gillade det enkla språket som lyfte fram de vidriga förhållandena och barnens utsatthet som satte sig i maggropen. Hon ansåg att den borde läsas av varje socialtant, polis och lärare då det är en viktig samtidsskildring som tyvärr lever kvar i vårt samhälle, fast gruppens etniska tillhörighet kan ha skiftat. Hon upplever till skillnad mot mig slutet som hoppfullt och trodde att tjejerna genom sin gemenskap skulle klara sig.

Maria höll med Johanna om mycket. Boken kändes realistisk och som ett slag i magen. Som lärare ser man mycket av barn som har liknande förhållanden hemma, men man vill ändå inte gärna tro att någon kan ha det så illa. Samtidigt klarade Leena skolan och hittade simningen som hon var duktig på och det förtjänade hon.

Eva hade rätt höga förväntningar i och med Augustpriset. Hon tyckte den var helt ok med språkliga kvalitéer, men hon blev inte överrumplad. Hon tolkade också slutet som hoppfullt. Hon gjorde en reflektion om vad som är hönan och ägget i sammanhanget; är det en självuppfyllande profetia som gör ett bostadsområde till ett problemområde (det kallas Svinalängorna, alltså är det så) eller blir det ett ghetto för att man trycker in socialgrupp 3 i alla lägenheter.


A-Lo, 2007
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: