The Book Pond
1018 recensioner
2811282 besök
Olycksfågeln
pixel
Camilla Läckberg
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Olycksfågeln
Bokförlag: pixel Månpocket
Utgiven: pixel 2007
ISBN: pixel 978-91-7001-486-4
Camilla Läckbergs senaste bok, Tyskungen, har inte fått några översvallande recensioner. Rätt eller fel vet jag inte, men jag har inte känt mig sugen på att läsa vidare i den fristående serien om Patrik Hedström och Erica i Fjällbacka. Men nu är det sommar och deckarsäsong och jag började ändå på fjärde delen Olycksfågeln för att förströ tankarna med annat under en intensiv jobbperiod.

Den börjar med att en ny kvinnlig polis, Hanna Kruse, kommer till stationen och första dagen åker hon ut på vad som först verkar vara en singelolycka orsakad av ett stort alkoholintag. Snart ska det dock visa sig att olyckan i själva verket är mord och det är inte det första i sitt slag. Paralllellt drar dokusåpan Fucking Tanum in i byn, vilken också får kopplingar till den pågående mordutredningen. I det Hedströmska hemmet har Ericas syster Anna flyttat in efter sin man Lukas död och går omkring som en zombie, förtärd av skuldkänslor. Erica får ta hand om Anna och alla barnen samtidigt som hon ska försöka planera sitt eget bröllop. Då kliver den goda vännen Dan in som en räddande ängel.

Sin vana trogen blandar alltså Läckberg ruggiga mord och psykotiska gärningsmän med lite vardagsrealism och en gnutta romantik. Det är en kombination som funkar tycker jag, för i och med att hon etablerar karaktärerna så känns det vardagliga inte bara som utfyllnad utan engagerar också (den kvinnliga?) läsaren.

Med det sagt så kan jag inte låta bli att reta mig på Läckbergs generaliserande av persontyper och det emellanåt ganska torftiga språket. Patrik framställs som en jämställd man, men det finns ingenting i hans beteende som tyder på att han skulle vara det. Både han och Erica är riktiga ärkerepresentanter för hur det kan vara när man hamnar i könsrollsfacken, men jag tror faktiskt inte Läckberg är riktigt medveten om det.

Samma grovhuggenhet återfinns hos deltagarna i dokusåpan. Där är den rika bratten (som förstås har blivit sviken av sin pappa), den blåsta bimbon (som självklart varit ett mobbingoffer), den missförstådda tonårstjejen (vars föräldrar bryr sig mer om sina karriärer) och så vidare.

Olycksfågeln är också en svagare insats än Stenhuggaren, men trots allt detta råder ingen tvekan om att Läckberg har ett vinnande koncept i sina böcker som fångar mig till sista sidan och det kan jag stå för. I takt med att hennes popularitet vuxit har kultursidorna börjat gå allt hårdare åt henne och från att ha varit hyllad har hennes böcker alltmer kommit att betraktas som riktig fullitteratur. Ungefär på samma sätt som Liza Marklund. Visst har böckerna sina brister som jag påpekar ovan, men de har också sina förtjänster och trots den enorma svenska deckarfloden så har de faktiskt också en funktion att fylla.

A-Lo, 2007
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: