The Book Pond
1018 recensioner
2808778 besök
Otrogen på öppen gata
pixel
Belinda Olsson
Framsidesbild
2
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Otrogen på öppen gata
Bokförlag: pixel Wahlström & Widstrand
Utgiven: pixel 2007
ISBN: pixel 978-91-46-21536-3
Agata Hansson är journalist på Aftontidningen (Aftonbladet lätt förtäckt) och har precis fått sitt första barn. Nu ska hon vara föräldaraledig med sonen Alex - även Klumpen kallad -, men hon har knappt kommit hem från BB innan hon håller på att få spatt. Klumpen skriker, hon ammar med svårighet, får - surprise - sova minimalt, bondar inte med någon annan mamma i föräldragruppen, får ångest över att hon inte kan gå ut och festa längre och saknar ovanpå allt annat jobbet.

Så hon tvekar inte två röda sekunder när tidningen ringer och undrar om hon kan hoppa in två dagar. Agata kommer tillbaka i fin form och upptäcker nya vikarien Andy som är så rolig och snygg att hon gör ett litet hopp över skaklarna. Det är ju bara det att hemma väntar sambon Teo och sonen Alex, så vad händer nu?

Otrogen på öppen gata är andra boken i en trilogi om Agata Hansson. Hennes oväntade graviditet avhandlade Belinda Olsson i Gravidchock, men den har jag inte läst och kommer inte göra heller. Jag uppfattar det som att Otrogen.. ska vara någon slags chick lit-feminism. Olsson skriver rappt om hur Agata demonstrativt slutar amma efter en vecka för det är så orättvist att bara hon ska mata och att hon inte lyfter ett finger i hemmet för hon jobbar ju med att ta hand om sonen hela dagen. Tro mig, jag förespråkar definitivt jämställdhet och självklart ska man hjälpas åt hemma, men vad som inte verkar gå fram hos Agata är att om hon skiter i precis allt så måste ju Teo göra det i stället, som också har ett heltidsjobb på dagarna. Är det rättvisa?

I en passage i boken grälar paret och Teo slänger ur sig följande:

'Jag stör mig på att du är så jävla gnällig. Du verkar tycka att det är misär att vara mammaledig. Vad fan skaffade vi barn för? Du klagar på att du inte har kompisar. du vill inte vara med i mammagruppen. Det ser ut som fan här hemma varje dag.. Det är alltid jag som städar. Håller reda på tvättider och kommer ihåg vad som saknas i kylen. Väx upp för fan!'

Jag anar att man ska tycka att sambon är en riktig skurk som uttrycker sig så 'patriarkaliskt' men faktum är att jag inte kunde sagt det bättre själv. Det allra minsta krav får henne att bete sig som en bortskämd tonåring som rusar ut, slänger igen dörren efter sig och tänder en cigg.

Skildringen av Agatas första tid som småbarnsförälder underblåser också alla skräckhistorier man hört. Man äter bara hämtmat, tvättar inte på veckor, sover aldrig och hinner definitivt inte duscha. Jag förstår att en skönlitterär bok av det här slaget måste vara lite överdriven, men av egen erfarenhet vet jag också att föräldralivet inte alls behöver vara så där och ibland kan jag tycka att det är lite synd att den här bilden får dominera. Jag kan tänka mig att om Agata hade träffat mig i föräldragruppen så hade hon med all säkerhet stämplat mig som ett riktigt superpräkto, men det kan jag ta.

De måste ändå sägas att boken tar upp frågan om hur vi moderna kvinnor (och män) tampas med svårigheten att få ihop våra liv när barnen kommer. Det finns någon slags mer eller mindre uttalad norm om att man ska hinna ta hand om sig själv, ha ett fungerande eller varför inte fantastiskt sexliv, ett designat hem och en strålande karriär och så ska man förstås också vara en god förälder. En del klarar säkert av att balansera det där, men många säkert inte och det kan ju kanske leda till sådana frustrationer som beskrivs i boken. För det här inlägget i samhällsdebatten ger jag den därför en tvåa.

A-Lo, 2008
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: