The Book Pond
1018 recensioner
2812937 besök
Domedagen gryr
pixel
Arto Paasilinna
Framsidesbild
1
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Tuomiopäivän aurinko nousee
Svensk titel: pixel Domedagen gryr
Bokförlag: pixel Brombergs
Utgiven: pixel 2008
ISBN: pixel 978-91-7337056-1
Hermanni Heiskari är en arbetslös skogshuggare som räddar miljonärskan Lena Lundholm när hennes luftballong kraschar rakt framför hans pilkhål på isen i Enare träsk. Fröken Lundholm blir så förtjust i Hermanni att hon tar honom under sina vingar och försöker göra en gentleman av densamme genom farbrodern Ragnars försorger. Men Hermanni har en egen agenda, och frågan är vem som lär sig mest under resans gång?

'…gapskratten är aldrig långt borta' står det på omslaget till min pocketupplaga. Någon på Folkbladet har uttalat sig, och denne någon på Folkbladet har uppenbarligen sin humor i andra änden av skalan än jag. Mina gapskratt är mycket långt borta, jag fattar faktiskt inte vad det skulle vara som är så roligt alls.

Det är i och för sig inte helt oävet i början när Heiskari gör sina hjälteinsatser, men så särskilt lustigt är det inte heller. Och sedan när Ragnar Lundholm och framförallt planen för de arbetslösas uppror kommer in i bilden blir det rent sövande. Det är sida upp och ner med krigsstrategier och detaljer kring varenda måltid de intar. Jag hade förväntat mig någon slags My fair lady reversed, men fick finländsk samhällskritik med burlesk inramning. Inte min kopp te.

----------------
BOKKLUBBEN hade en splittrad omgång där betygen löpte mellan 1-5.

Johanna som gillade den bäst tyckte om språket som drar mot det lakoniska hållet. Tycket att boken handlar om sökande, excentriska människor som står upp för något!

Eva njöt inte särskilt av boken, utan väntade mest. Det fanns ett par ljusglimtar, men de var få. Hon fäste sig vid storyn, men de språkliga finesserna gick henne förbi.

Anna gillade det frejdiga språket till en början, men tyckte det blev tjatigt efter ett tag, ett evigt ältande. Håller med Anna-Lena och Eva till stora delar.

Marianne appellerades av originaliteten och tyckte om Hermannis tankar, hur han funderar, men upplevde att boken blev enormt långdragen.

A-Lo, 2009
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: