The Book Pond
1018 recensioner
2808872 besök
Leviathan
pixel
Paul Auster
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel Leviathan
Bokförlag: pixel Faber and faber
Utgiven: pixel 1992
ISBN: pixel 0-571-22897-6
Leviathan börjar med att en bilbomb exploderar, men det går inte att identifiera offret. Dennes plånbok återfinns dock med ett telefonnummer till författaren Peter Aaron. Peter förstår med en gång att den döde måste vara hans vän Benjamin Sachs, men han förnekar all kännedom. Under den frist som uppstår tills polisen knäcker identiteten skriver Aaron Benjamin Sachs historia, om deras vänskap, om författarskapet, om slumpen och ödet som leder fram till att bilbomben exploderar.

Det här är den tredje boken av Paul Austers som jag läser. Också i den här tilldelar sig Auster en slags cameoroll genom att han gör berättaren till en författare (Peter Aaron/Paul Auster). Det är även Benjamin Sachs, men från att ha levt snarlika liv - och älskat samma kvinna - utvecklas de båda i helt olika riktningar och Aaron övergår alltmer till att bli en trygg betraktare medan Sachs drivs mot ytterligheter.

Leviathan var ett bibliskt sjöodjur som omämns i Gamla testamentet och ordet har numera blivit synonymt med stora monster. Det är också titeln på filosofens Thomas Hobbes mest kända verk där han bland annat skriver att 'Människans naturliga beteende är egoistiskt och hennes strävan är att sätta sig över alla andra människor genom att tillskaffa sig t.ex makt. I naturtillståndet blir hela livet ett allas krig mot alla.' Allt enligt Wikipedia.

Om man ska tolka in monster i Austers bok skulle jag kunna tänka mig att titeln kan symbolisera den inneboende idealismen i Sachs som oturligt nog utvecklas till en besatthet, ja ren galenskap. Om den däremot syftar tillbaka till Hobbes verk så råder det ingen tvekan om att Sachs bedriver ett krig mot världen, men att han gör det av egoistiska skäl har jag svårare att se.

Exakt hur han går från att vara en engagerad samhällsmedborgare till att spränga kopior av Frihetsstatyn i luften tycker jag är luddigt, liksom varför exfrun till den man han dödat, DiMaggio, inte blir mer upprörd över att ha sin före detta mans mördare i huset samt till sist huruvida den inledande bilbomben var en olycka eller inte. Och de här oklarheterna är en av svagheterna med boken tycker jag.

Styrkorna är att Auster lyckas blanda filosofiska resonemang med ett spännande mysterium utan att det känns pekoralt. Boken sackar lite mot slutet, men överlag är det ett rätt bra driv i den. De sidospår som dyker upp och utvecklas skulle kunnat vara irriterande, men han lyckas göra dem hyfsat intressanta. Hans språk är rakt, milt humoristiskt och andas lite intellektuell New York-bo. Man förstår att Auster räknas till en av de främsta samtida författarna idag, men ska jag jämföra det jag läst så föredrar jag nog ändå de andra två (New York-trilogin och Illusionernas bok) framför Leviathan.

-------------------
BOKKLUBBEN gav - kors i taket - alla treor.

Eva blev lätt besviken då hon normalt är ett stort Paul Auster-fan. Alla hans tidigare böcker har varit fyror och femmor. Dock inget fel på språket i den här heller och det finns en viss 'coolhet' i historien, men en del partier gav inget och innehöll stora luckor. Anar att Auster måste ha en stor förkärlek till New York. Hon blir väldigt lockad av hans beskrivningar.

Kattis tyckte den var seg i början, men växer ju längre man läser. Det är också spännande att läsa ur ett manligt perspektiv hur personerna är beskrivna.

Johanna förde in en tanke om att boken kanske handlar om skuld.

A-Lo, 2008
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: