The Book Pond
1018 recensioner
2808903 besök
Kvinnan är första könet
pixel
Björn Ranelid
Framsidesbild
2
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Kvinnan är första könet
Bokförlag: pixel Månpocket
Utgiven: pixel 2004
ISBN: pixel 91-7001-184-2
Björn Ranelid berättar den delvis sanna historien om två tvillingsystrar från Bornholm, varav han var älskare till den ena, Anna, när han var sexton (!) Han skriver deras historia när Anna har blivit så gammal att hon snart ska dö.

Det ska erkännas att jag inte såg fram särskilt mycket emot den här boken. Den valdes fram i bokklubben enligt majoritetsprincipen och jag var väl minoriteten kan man säga. Jag var rädd för ännu en proletär skildring av Fattig-Sverige, av 'arma människor' som 'föds in i sin lott', som har det eländigt, får det eländigare och till sist dör och samhället är så dumt och ingenting blir någonsin bättre någonstans. Pust.

Det finns drag av detta, men Ranelid går tack och lov inte hela vägen. I stället så tar jag fasta på att han skrivit om hur de båda systrarna faktiskt utbildade sig, hade berikande jobb, lyssnade på klassisk musik, var snygga och satte avtryck i samhället. Det är så skönt.

När boken kom blev det en väldig tumult då Linda Skugge skrev en minst sagt onyanserad och rätt så pubertal betraktelse över Ranelid. Den var full av angrepp mot hans självupptagna person (ursäkta Linda, men är inte det att kasta sten i glashus?) och hans sjuka bok. Hon störde sig minst sagt på de inlevelsefulla sexskildringarna och att Greta Ribe flera decennier senare grämde sig över att inte ha anmält en elev som fuskade. Vad gäller sexet så upptar det dock inte särskilt stor del av handlingen och jag funderar lite på om detta är en del som inte är särskilt sann utan mer en (mobbad) tonårspojkes dagdrömmar. Men det spelar egentligen ingen roll, för i vilket fall så kan jag knappast finna det upprörande utan snarare komiskt.

Björn Ranelid har ett par författarmässiga egenheter som inte riktigt är min couscous. Den ena är att emellanåt sväva ut i poetiska nonsensharranger, det andra är upprepningar. För att ge ett exempel så får man på flera ställen veta att han ska skriva historien om Anna och Greta Ribe från Bornholm. På sidan 137 har man verkligen, verkligen fattat det. Någonting jag (och fröken Skugge) däremot inte förstått, ens när boken är slut, är varför kvinnan är första könet. Vad betyder egentligen det?

Men boken har också sina förtjänster. När han lämnar de värsta krusidullerna därhän blir berättelsen tydligare och intressantare, det är roligt att läsa om hur Malmö kunde te sig förr i världen (i och med att jag bor där idag), och framförallt blir jag tagen av relationen mellan Anna och den handikappade sonen Viktor som är mycket gripande.

Slutligen undrar jag om bråket mellan Skugge och Ranelid inte uppstått, hade boken orsakat en annan typ av ståhej då? Nu har allt fokus kommit att hamna på att Ranelid bär linne och har skrivit ett par sidor om sina bedrifter i sängen. Men det begås ju trots allt också två mord i boken, barmhärtighetsmord förvisso, men om detta var det helt tyst vad jag kan se.

--------------------
BOKKLUBBEN var delad och betygen spann mellan 2 och 5.

Johanna var som mest positiv. Hon älskade det poetiska språket, historien kringa systrarna, mänskliga problem.

Maria tyckte att Ranelid visar empati, vilket hon anser är en ovanlig egenskap idag. Hans beskrivning av Anna är fantastisk och klockren. Däremot är upprepningarna en av anledningarna till att hon inte satte en femma.

Jenny älskade också språket och hur han beskriver saker. Historien var lite tunn, men den vägs upp av språket.

A-Lo, 2008
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: