The Book Pond
1018 recensioner
2808640 besök
Vi som hade alla rätt
pixel
Thulin Kristina Östergren Jenny
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Vi som hade alla rätt
Bokförlag: pixel Bonnierpocket
Utgiven: pixel 2008
ISBN: pixel 978-91-0-012135-8
Jag var kluven innan jag började på den här boken. Dels så hade jag läst en del negativa, rent sågande recensioner om den. Å andra sidan så ville jag liksom inte att något Jenny Östergren har producerat skulle vara dåligt. Under min mammaledighet räddade hon många morgnar när hon dök upp i TV4:s morgonnyheter. Jag tycker hon är skärpt och rolig, hennes humor verkar likna min egen. Man kan sträcka sig så långt som till att säga att hon blev något av en förebild. Inga små krav att leva upp till.

Det handlar om två kvinnor och vänner i Stockholm: den tidigare så framgångsrika TV-profilen Cissi vars stjärna nu verkar vara i dalande både karriärmässigt och privat, och den bohemiska fotografen Minna som fortfarande försöker bevara sina ideal och har svårt att hitta en ny man. Det är valår och Cissa och Minna blir ihopfösta i ett projekt där de ska granska jämställdhetsministern, men han är inte bara minister utan även Cissis före detta älskare. Intrigerna kan börja.

Jag hade alltså halvt förväntat mig att jag skulle bli besviken, men det blev jag faktiskt inte och kunde svårligen sluta när jag börjat. Det är en roman om den tuffa mediavärlden som kanske relativt få har insyn i, men samtidigt är det en allmängiltig skildring över kvinnor i karriären, över moderskap, över dålig självkänsla, (bristen på) jämställdhet och att det går att börja om. Boken känns träffsäker i sin analys, målar elakt upp klichéer av 'lyckade' medelklasshem och äktenskap, har en rapp och naturlig dialog (vilket faktiskt är sällsynt). Att huvudpersonerna inte väcker hundraprocentiga sympatier är en annan sak: Cissi är en egoistisk och bekräftelsesökande typ, och Minna verkar fortfarande ha för mycket tonårshormoner i sig.

Jag är imponerad av hur sammanhållen romanen är trots att två författare är inblandade, men mot senare hälften tappar den då långa episoder (t.ex. den med trakasserierna mot vikarien Björn på valturnén) inte följs upp och därmed känns väldigt omotiverade. På samma sätt tycker jag det är synd att Cissis begynnande alkoholism inte ges mer utrymme. Det som verkar vara ett reellt problem har mot slutet förvandlats till något som kan lösas med en vit dag. Slutet är förresten lite Hollywoodtramsigt och där tappar författarna fotfästet från marken en stund. Jag hade personligen sett en mer jordnära wrap-up.

Sammanfattningsvis tycker jag dock det var lyckad och bra underhållning för stunden och skvallertanten i mig blir ju dessutom väldigt nyfiken på om det kan tänkas ligga sanningar bakom de TV-miljöer som beskrivs.

A-Lo, 2009
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: