The Book Pond
1018 recensioner
2812878 besök
En halv gul sol
pixel
Chimamanda Ngozi Adichie
Framsidesbild
4
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Half of a yellow sun
Svensk titel: pixel En halv gul sol
Bokförlag: pixel Bonnier pocket
Utgiven: pixel 2007
ISBN: pixel 978-91-0-011867-9
För första gången i världshistorien så hade jag inte skrivit en recension av vår bokklubbsbok innan vi hade samling, utan den får komma nu i efterhand och kanske också då något färgad av allmänomdömet.

Om något undgått den här nigerianska sensationen så handlar den om två systrar och deras respektive män och familjer under det så kallade Biafrakriget på 60-talet. Från att levt relativt välbärgade tvingas de nu fly för sina liv, leva med fattigdom och svält och både relationer och värderingar testas svårt under de hårda tiderna.

Jag var kluven när jag skulle sätta mitt betyg och vacklade mellan en trea och en fyra. Jag gillar när man får följa tjänarpojken Ugwu i början, inblickarna i det nigerianska medelklasslivet, hur Adichie får enkla saker att framstå som vackra, hur språket är skenbart simpelt men innehåller mer under ytan och att jag också lär mig någonting om en del av historien som hittills varit mig okänd.

På minussidan finns en lång transportsträcka i mitten som blir aningen tradig. Något annat jag lägger märke till är att fastän jag upplever krigets härjningar och offer som hemska så blir jag motsägelsefullt nog inte så blödig som är normalt. Jag tror att mitt, i brist på bättre ord, ointresse också kommer av att jag läser boken mycket stötvis sent på kvällarna och därmed inte får det flow i läsningen som är nödvändigt för att uppskatta boken till fullo.

Tills vidare blir det en svag fyra. Tills vidare.

---------
BOKKLUBBEN satte treor och fyror jämt över.

Alla var överens om att boken tappade i mitten och hade en transportsträcka som var mindre intressant.

Johanna fastnade för de intressanta relationerna som växte fram, systerskapet och att läsa om Nigeria i jämförelse med London. Blir illa berörd av att läsa om hur historien upprepar sig med etniska rensningar.

Marianne beundrade hur författaren lyckas beskriva saker ur pojkens perspektiv på ett trovärdigt sätt - och sedan skifta till ett manligt synsätt.

Eva tyckte att i början av läsningen så ingav boken en känsla av en femma men någonting hände (något oklart dock) som drog ner slutbetyget. Tyckte boken gav viktig kunskap (Biafra) och gillade personporträtten mycket. Olanna och hennes revolionära älskade blev tydliga för henne liksom systerns skarpa och lite kärva stil och den sökande och lite mesiga Richard.

Storyn gick initialt sin gilla gång och även om det inte händer så mycket läste hon med lätthet. Att något mer dramatiskt skulle inträffa var ju inte oväntat och det är någonstans kring krigets eskalering och utbrott som hon tycker boken tappar lite

'eller handlar det bara om att jag föredrar att läsa om den idylliska tiden med rödvinsfester, reflekterande vänstersamtal och passionerad kärlek? blir det helt enkelt för jobbigt att ta till sig tråkigheterna? vet inte.'

Hon gillade inte vändningen i personlighet som Odengibo gjorde och tyckte också slutet var asjobbigt, att systern inte kom tillbaka smärtade. Faktum är ju att det krävs en modig författare att skriva ett jobbigt slut så egentligen tyckte hon att Adichie gjorde rätt.

Således; fin och berörande läsupplevelse men avsaknad av den där sista dimensionen.

A-Lo, 2009
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: