The Book Pond
1018 recensioner
2808777 besök
Tell me something
pixel
Adele Parks
Framsidesbild
2
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel Tell me something
Svensk titel: pixel Ej utgiven på svenska
Bokförlag: pixel Penguin
Utgiven: pixel 2008
ISBN: pixel 978-0-141-03976-3
Londonbartendern Elizabeth har bara haft en enda dröm hela livet: gifta sig med en italienare, få massa små mörklockiga barn och leva lycklig i alla sina dagar.

En dag kliver Roberto in i baren och sex månader senare är de gifta och i färd med att infria resten av drömmen, men barnen låter vänta på sig och Elizabeth blir alltmer frustrerad och förtvivlad.

När Roberto föreslår en flytt tillbaka till Italien för att de ska kunna hjälpa till i familjefirman ser E det som en nystart och kliver förväntansfullt på planet. I verkligheten så blir det ingalunda som hon tänkt sig; svärmor är elak och intrigerande, firman visar sig vara en sunkig bar som Roberto jobbar dygnet runt med att restaurera, Elizabeth får slava där som gratis arbetskraft och romantiken är lika med noll. I alla fall mellan de äkta makarna...

Jag kan inte låta bli att himla med ögonen de första kapitlen. Låt vara för att personerna i chick lits ofta är ganska naiva och tvådimensionella per defintion, men maken till enkelspårig och uttryckslös hjältinna har jag inte sett till på ett tag.

Jag är nära att ge upp, men boken tar ändå ny fart med flytten till Italien och det blir intressantare med kulturkrockar, nya upptäckter och så spirande kärlek förstås. Jag tycker fortfarande Elizabeth är ett våp, men hux flux har jag ändå läst 200 sidor och klockan är 01:30 på natten, så jag ska tydligen inte underskatta romantik som drivkraft...

Det ska dock sägas att slutet inte heller är bra. Jag vrider mig likt en mask över det krystade och osannolika scenario som utspelas och hade önskat att en redaktör eller motsvarande hållt lite hårdare i rödpennan.

Inte helt illa, men verkligen inte helt bra och det finns långt bättre i genren.

A-Lo, 2009
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: