The Book Pond
1018 recensioner
2812928 besök
Öken
pixel
J.M.G Le Clézio
Framsidesbild
4
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Désert
Svensk titel: pixel Öken
Bokförlag: pixel Norstedts
Utgiven: pixel 1963
ISBN: pixel 978-91-1-302192-8
Nour är en ung pojke som vandrar med nomaderna i norra Afrikas öken, samtidigt som fransmännen gör sitt kolonniala intåg. Lalla är en ung flicka som föds på samma plats flera år senare och som känner total samhörighet med landskapet runt sig. Hennes mamma är död och hon bor hos sin faster, håller sig för sig själv, går sina egna vägar, lyssnar till fiskaren Namans historier, lär sig stigfinna med herden Arthani. En dag kommer en man till fastern för att gifta sig med Lalla och hon flyr till Marseille för att slippa tvångsgiftet. I stan, som flykting, börjar ett helt annat och svårare liv för Lalla.

Det första som slog mig är Le Clézios förkärlek för att använda färger i sin text; Nomadernas starka blå klädnad, himlens skiftningar, öknens sanddyner och han berättar om naturen på detta sätt om och om igen. Det hade kunnat bli otroligt långtråkigt, eftersom långrandiga landskapsbeskrivningar är författares no-no, men jag sugs in i och påverkas av språket som är följsamt, mäktigt och vackert. Jag tycker också mycket om att läsa ur barnets perspektiv där den minsta detalj uppfattas och uppskattas. Även om berättelsen är dröjande till sin karaktär så vill jag läsa vidare och se vart vindarna för Nour och Lalla.

Le Clézio har kritiserats för att romantisera naturen och människorna som lever där. Jag märker det bland annat på sättet han beskriver fattigdomen som är allerstädes närvarande, men i Afrika känns den mer uthärdlig och stoltare, medan det fattiga livet i storstaden är smutsigt och förnedrande. Hans kritik mot kolonialismen, och det utarmade livet som följer i dess fotspår, finns där men han hanterar det bra. Det är poetiskt och sakligt på en och samma motsägelsefulla gång.

All in all så är detta en fantastisk bok. Det jag har lite svårt att förstå, som jag skulle vilja förstå är de många frågetecken som Le Clézio lämnar efter sig när jag kommer till slutet. Vad har shejken Ma el-Ainin för egentlig betydelse i berättelsen? Och vem är den mystiska Es Ser? Först funderade jag också på kopplingen mellan Nour och Lalla, men kom fram till att Nour representerar tiden för kolonnialismen och Lalla lever i en tid av dess efterdyningar. Jag ger den till slut en stark fyra i betyg.

----------------

BOKKLUBBEN var relativt enig i övrigt och betygen hamnade mellan 3:or och 4:or.

Marianne var skeptisk första sidorna, men slungades sedan med i atmosfären. Målande beskrivningar som frammanar en trygghetskänsla. Men det krävs tid för att komma in i boken.

Hon fick intrycket av att det är en av de första böckerna, som om Le Clézio testar sin skrivteknik.

Eva gav en stark trea. Tyckte början var dryg 'Hur många nyanser av blått finns det...', men efter ett tag fängslade språket. Uppskattade delen om Lalla mer än den om Nour som hon inte riktigt förstod syftet med. Kände att slutet var oklart liksom kopplingen mellan de båda historierna.

Johanna var inte närvarande men skrev senare:

När det gäller Öken så ger jag boken en 4, en stark sådan. Jag fastnade för det detaljrika språket där den allvetanden berättaren lyckas med att förmedla framför allt Lallas tankar och känslor, inför stort och smått; getingar och horor, på ett trovärdigt sätt. Jag tycker mycket om historien; längtan till något, till en plats. Längtan att få vara och gå sin egen väg utan att bli granskad eller dömd. Lallas styrka är befriande!

Boken innehåller också svidande, dock osentimental, kritik mot misslyckad invandringspolitik och kolonialismens djävla efterdyningar. Klart jag faller för det. Samhällets botten skildras trovärdigt, värdigt och kärleksfullt. Och utan att bli lipigt. Jag uppfattar också boken som ett historiskt dokument där författaren faktiskt utgått från en del verkliga händelser. Slakten på de olika nordafrikanska stammarna under sekelskiftet och strax innan världskriget var nog så djävliga som det beskrivs.

Ett tag trodde jag att det skulle bli för mycket Hollywood över slutet men det bidde det inte alls. Den nya möjlighet som Lalla ställs inför tycker jag istället är charmig. En bok som jag kommer minnas och så småningom läsa om. En liten pärla.




A-Lo, 2009
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: