The Book Pond
1018 recensioner
2811271 besök
Bombyx
pixel
Anne Rambach
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Bombyx
Bokförlag: pixel Sekwa
Utgiven: pixel 2007
ISBN: pixel 978-91-977269-1-7
En fransk, hårdkokt thriller är inte varje dag man läser, men Bombyx får nog räknas till den skaran. Den handlar om journalisten Dianne Harpmann, som under ett frilansuppdrag på den kinesiska restaurangen Bombyx hamnar mitt i ett skjutdrama som hon mirakulöst nog överlever. Spåren pekar mot kinesiska maffian, men Diane börjar tillsammans med journalistkollegan Elsa göra egna efterforskningar och finner att det snarare handlar om en växtbiologisk storkonspiration där en svart ros står centrum. Men det är inte riskfritt att snoka ska Dianne snart nog bli varse.

Well. Jag hade hört många bokbloggare rekommendera Bombyx. Jag blev väldigt intresserad av att läsa den. Jag föreslog den som bokklubbsbok. Jag hade för höga förväntningar. Det är nog så man kan sammanfatta det hela.

Men det börjar bra. Det är spännande. Diane etableras som karaktär och jag gillar att hon är journalist i stället för polis. Och jag tycker om att hon framställs som en stark och tuff kvinna, samtidigt som hon tillåts vara sårbar. Sorgen efter den bortgångne maken och sonen är allerstädes närvarande, och jag tycker det är väldigt fint beskrivet hur hon kämpar för att överleva. Jag älskar också hur Rambach skulpterar fram Parismiljöerna, som blir väldigt levande, och jag uppskattar den emellanåt snärtiga dialogen mellan framförallt Diane och Elsa.

Jag uppskattar däremot inte de pekorala avsnitten då hon träffar fotografen Terrence. Kanske att Rambach blir osäker när hon går i en mer romantisk riktning, för det börjar krypa i mig lite när jag läser dialogen.

Och detsamma får jag nog säga om kampsportsinläggen. Diane ska vara någon slags aikido-expert verkar det som, en kvinnlig Steven Seagal? Nja, kanske inte ändå. Jag förstår absolut syftet med att ge henne (hjältinnan) super powers, och det här är ju trots allt en skönlitterär roman där allting inte behöver vara trovärdigt och sant, men jag kan ändå inte låta bli att reta mig. Man går inte från en dojo där träning sker inom givna former till att tillämpa kampsport perfekt i en oförutsägbar verklighet. Det funkar inte så även om det uppenbarligen gör det på film, och i böcker. Nåja, det var en parentes.

Min största invändning är intrigen som utvecklas i värsta James Bond-anda, och det är inte positivt. Jag har aldrig sett en Bond-ruppe och känt att 'ja, den här storyn hängde jag verkligen med i'. Det är kanske något väsentligt som fattas hos mig, men jag fick samma känsla här. Från att ha skapat ett intresseväckande upplägg med de modifierade plantorna, så tycker jag Rambach rör till det och folk byter namn och har alias och jag vet inte vad och slutet känns som hämtat från någon actionrulle.

Nej, jag är inte överförtjust. En stark början blev ett svagt slut och betyget hamnar däremellan.


A-Lo, 2009
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: