The Book Pond
1018 recensioner
2807808 besök
Främling på tåg
pixel
Jenny Diski
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Stranger on a train
Svensk titel: pixel Främling på tåg
Bokförlag: pixel Alfabeta Pocket
Utgiven: pixel 2002
ISBN: pixel 978-91-501-0731-9
Det är möjligt att åka USA runt med tåg, men man måste förstås räkna med ständiga förseningar, att vänta på anslutningar i dagar, dålig mat. Och är man rökare förvisas man till kupén som gud glömde med institutionsinredning. Ändå väljer den brittiska författaren och storrökaren Jenny Diski att göra inte bara en, utan två sådana resor. I de grå dimmorna i rökkupén råkar hon vitt skilda människor, får lyssna till de öppenhjärtiga amerikanernas levnadshistorier och ser landskapet susa förbi.

Men Diski verkar inte göra resorna för att hon nödvändigtvis vill ha ett äventyr eller uppleva USA:s geografi, kultur och människor. Hon verkar få visst utbyte av en del personer hon träffar, men hennes behållning tycks ligga i studerandet (snarare än interagerandet med) av andra, och framförallt i vad som händer inom henne själv under resandets gång. När rundresan är slut känns det mest som om hon är tacksam att det äntligen är över så att hon kan få återvända till sin ensamhet i London.

Resultatet i bokform är därför inte ett klassiskt resoreportage, utan lika mycket en filosofisk åskådelse över Diskis inre resande som av verkliga möten och platser. I det senare spannet får man framförallt en glimt av USA:s (kvävande) småstadsliv och av den lägre medel- och underklassen (eftersom ingen annan åker tåg i USA). Diskis betraktelser är osentimentala, mycket brittiska i sin förundran över det udda och vulgära och inte så sällan komiska. Hon har en torr, vass humor som bland annat följande citat är exempel på:

Tydligen är Amtraks tåg bara försenade när man har bråttom.

- Jag undrade vilken mörk kontinent som fortfarande välkomnade missionärer?
- Frankrike.
Den mörka kontinenten.


Diski har blivit väldigt hyllad för sina reseböcker av press såväl som av publiken, och det känns nästan lite tabu att rikta någon kritik mot henne. Jag tyckte emellertid att Främling på tåg var ojämn.

Jag tyckte att inledningen var introvert och svår att komma in i, men sedan följde en 'konkret' tågresa och jag började skymta den ovan nämnda komiska ådran. Men sedan dippade den igen en stund och sådär höll det på. Som förströelse betraktat är den absolut godkänd och jag höll den för gott sällskap tills den var utläst, men det var ingenting jag längtade till direkt eller som jag kommer att bära med mig så här i efterhand.

En annan reflektion är att det i våra tidevarv är extremt ovanligt att läsa om någon som så ogenerat sjuner cigarettens lov. Löjligt kanske, men jag blir lite provocerad av det. Jag har själv varit rökare för hundra år sen, men inte ens då klarade jag av de instängda rökrummen man ibland var förpassad till som luktade ovädrad gammal apa. Så det gör nästan ont i mig när Diski beskriver hur hon tillbringar timmar i de klaustrofobiska, instängda rökkupéerna med sin dåliga luft. Men det är väl det som kännetecknar beroende antar jag..

A-Lo, 2009
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: