The Book Pond
1018 recensioner
2810988 besök
I trygghetsnarkomanernas land
pixel
David Eberhard
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel I trygghetsnarkomanernas land
Bokförlag: pixel Prisma
Utgiven: pixel 2006
ISBN: pixel 978-91-518-4742-9
Trygghetsnarkomaneras land, det är Sverige det, enligt psykiater och debattören David Eberhard. Hans tes är att Sverige och svenskarna under en längre tid i jakt på (falsk) trygghet försökt eliminera varje hinder och fara på både individ- och statlig nivå. Som föräldrar tror vi att vi gör våra barn en tjänst genom att curla dem. Staten tror att den gör medborgarna en tjänst genom att curla oss via lagar och förordningar mot allt som 'farligt' är.

Fel fel fel säger Eberhard. Det 'trygga' och kravlösa samhället är tvärtemot vad man kan tro inte till gagn för människor, då vi allt senare i livet får komma i kontakt med motgångar och press. Vi går igenom tillvaron och tror att det finns någon gudomlig rättvisefördelning och när det dyker upp något som visar motsatsen - för det gör det oundvikligen någon gång - är vi inte rustade för detta. I sin lindrigaste form blir vi kränkta till det betydligt allvarligare tillståndet av psykisk sjukdom. Eberhard menar t.ex. att ökningen av självskadebeteenden är en direkt följd av kravlösheten.

På område efter område visar Eberhard vad trygghetsknarkandet kan få för konsekvenser. Inom utbildningssystemet så har en avindividualisering ägt rum till förmån för kollektivets väl, vi är livrädda för att sätta gränser och 'kränka' någon, säger han, vilket inte främjar elever med behov av särskilt stöd eller begåvade elevers behov av särskild stimulans. Vi kommer därmed ohjälpligen efter i kunskapsligan i världen. Samtidigt lägger vi inte fokus på de verkliga farorna som idag t.ex består i övervikt, försoffning och alkohol där det saknas goda förebilder.

Jag tycker Eberhard för ett intressant resonemang om att vår sekularisering har lett till detta ökade behov av trygghet. Vår rädsla för döden tog religionen tidigare 'hand om' med sin paradisvision, men utan gudstron är vi nu är helt utelämnade, och därmed försöker vi till varje pris vaddera våra liv. Vad ska man då göra för att komma ur det här skadliga beteendet? Eberhard sammanfattar det hela: kravlöshet är inte ett tecken på trygghet och inte någon av oss kan undgå döden. Man kan inte undvika allting som är farligt (för då kan man lika gärna dö), men värdera risker beroende på ålder och mognad, lär barnen att successivt hantera motgångar och farliga situationer, i stället för att införa kollektiva förbud för allt och alla.

Jag kan tycka att Eberhard verkligen för upp något viktigt på dagordningen och håller med om en hel del, men också att han överdriver. Sen ska man ska komma ihåg att Eberhard hårddrar för att bevisa sin tes och det är klart att det kan bli lite väl generaliserande och också långsökt ibland. Som när han påstår att ökad vegeterianism i samhället är ett utslag för disneyfieringen, (dvs att alla djur är gulliga och fluffiga). Personligen tror jag inte det är främsta skälet. Jag blir också uttråkad. Det som sägs hade kunnat sägas med färre ord. Som det är nu exemplifieras boken sönder av en och samma sak. Innan man nått sidan 100 har man helt och hållet förstått poängen, men då är det 200 sidor kvar av i stort sett samma sak och jag orkar faktiskt knappt ta mig igenom det hela till slut.

----------

BOKKLUBBEN var relativt eniga i vår dom utom Anna som gav boken en etta. Hon irriterade sig på att Eberhard lade fram sina åsikter som sanningar utan att bry sig om källhänvisningar eller understödja dessa 'fakta' på annat sätt. Vi andra höll med om just denna aspekt.

Alla tyckte boken blev för tjatig och nästan parodisk till slut då Eberhard till varje pris skulle applicera sitt tryggetsnarkomanitänkande på varenda fenomen i samhället. Men sammanfattningen blev ändå att han också har en poäng i det han säger och att den här sidan av debatten också behövs. Som syster uttryckte det: 'i Sverige gör vi nog mycket med intentionen att det ska bli bra, men resultatet blir en katastrof'.

A-Lo, 2010
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: