The Book Pond
1018 recensioner
2810958 besök
Döda vita män
pixel
Johan Hakelius
Framsidesbild
5
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Döda vita män
Bokförlag: pixel Atlantis
Utgiven: pixel 2010
ISBN: pixel 978-91-7353-416-1
Jag vet inte när min kärlek till England började, möjligen i samband med en viss besatthet av brittiska popgrupper i 14-årsåldern.. Men den har hursomhelst hängt i, trots en aupairvistelse i London som inte bara var en dans på engelska rosor. Jag älskar Storbritannien på många sätt: språket, humorn, deckare, till och med TV-program som handlar om britternas trädgårdar fastän jag i vanliga fall är helt ointresserad av att ansa rabatter.

Little did I know att detta möjligen kan klassas som anglofili, men är en liten västanfläkt mot den anglomani som t.ex. Johan Hakelius besitter. Han klär sig i tweedkostymer, ser om Brideshead Revisited en gång om året och har slagit mynt av sitt intresse genom att författa boken Döda vita män.

I biografier och tidningsarkiv har han grävt djupt för att porträttera 12 brittiska gentlemen, företrädesvis ur högadeln, som inte är med oss längre. En del är nya bekantskaper för mig som skribenten Jeffrey Bernard och miljardären James Goldsmith, en del är mer kända som skådisen Alec Guiness och författaren Evelyn Waugh.

Mellan varje person i boken har Hakelius hittat en reell koppling och en annan gemensam faktor är herrarnas excentriska drag. Här berättas ankedoter om hur Goldsmith försökte driva satirbladet Private Eye i konkurs, eller hur Jeffrey Bernards uppdragsgivare försökte få honom att leverera material (Kära Jeffrey, tänker du skriva den där jävla artikeln eller inte?), eller om de fantastiskt dekadenta festerna Stephen Tennant bevistade. Den berömda brittiska witen är ständigt närvarande: man får verkligen sin fair share av ironi och elakheter, sånt som får mig att maxmysa. Och dessutom är det en stycke samtidshistoria (nå 1900-talet iaf) och man lär sig något på kuppen.

Hakelius har verkligen gjort ett grundligt jobb i arkiven och dessutom sammanställt materialet med hög underhållningsfaktor, subtil humor och osviklig stil. Det är kanske inte den typen av bok man sträckläser, men det har väl redan framgått att jag tycker att man bör läsa den.

A-Lo, 2011

2 kommentarer
Bokomaten (http://bokomaten.blogspot.com/) 2011-09-19 20:24
Åh, åh, åh!! Favorit!! Tror det var i januari jag läste den här och måste säga att det var en toppmånad för då läste jag vad som nog fortfarande i dec kommer hålla för det bästa jag läst i år!! älsk på Hakelius i det här fallet.
Mind the book (http://lasdagboken.blogdns.com/) 2011-09-19 20:24
den här gillade jag också!
mot min vilja, nästan, blev jag mkt fascinerad av den första "fallbeskrivningen", Jeffrey Bernard och döm om vår förvåning när det visade sig att pjäsen "JB is unwell" skulle gå upp på vår kvartersteater bara några veckor senare. den var urbra!
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: