The Book Pond
1018 recensioner
2807767 besök
The line of beauty
pixel
Alan Hollinghurst
Framsidesbild
3
Språk: pixel Engelska
Originaltitel: pixel The line of beauty
Svensk titel: pixel Skönhetens linje
Bokförlag: pixel Picador
Utgiven: pixel 2005
ISBN: pixel 978-0330483216
Den bildsköne Nick Guest kommer från enkla förhållanden men får via sin collegevän Toby tillgång till en annan värld när han blir inbjuden till familjen Feddens eleganta hus i Notting Hill, London. Nick är extrem estet och besatt av vackra ting - och Henry James. Han får nu röra sig i finsalongerna där skådespelare och toppolitiker samsas och han njuter av att få ta del av överklassens liv.

Nick är också öppet homosexuell och boken börjar med att han datar sin allra första pojkvän Leo. Sedan sker ett tidshopp på några år, Leo har försvunnit ut ur bilden och ersatts av en miljonärsson och de har en verklighetsfrånvänd och dekadant relation med mycket sprit, kokain och sex utan kondom - till AIDS börjar göra sitt inträde.

Det var märkligt hur jag på biblioteket en dag stötte på den här boken tre gånger i olika hyllor som om den verkligen var mitt öde. Då vill man förstås nästan att något livsavgörande ska hända när man läser. Boken har också fått enormt fina omdömen och vunnit bookerpriset, men tyvärr fann jag den tämligen oengagerande. Engelskan är också relativt marig, vilket kan ha bidragit till svårigheterna att uppskatta boken.

Ett problem är att det händer relativt lite och att den känns långsam. Hollinghurst verkar mest intresserad, av att skapa en stämning, ett stundtals filosofiskt tidsavtryck över Thatchers 80-tal i tory-kretsar befolkade av parlamentsledamöter och old money. Det finns till exempel väldigt mycket ytlig dialog; den är inte där för att föra en historia framåt utan för att ge exempel på överklassens trötta tomprat. Han lyckas bra med det, men så spännande att läsa blir det inte i längden.

Jag har också svårt att relatera till Nick. Visst, det framgår att han har starka sexuella och estetiska drivkrafter, men ändå känns han märkligt sval och anonym. Trots 500 sidor lär man aldrig känna honom, kanske pga att hans uppträdande delvis är ett noggrant kalkylerat skådespel för att passa in och säga rätt saker. (Inom parentes undrar jag om Hollinghurst medvetet valt efternamnet Guest med tanke på att Nick under hela historiens gång är gäst hos Feddens.)

Undantaget är när han konfronteras med vänner och älskare som drabbas av AIDS då han visar prov på ett bredare känsloregister. Det här är en av de få skönlitterära böcker jag känner till som tar upp starten på AIDS-epidemin och stigmatiseringen av homosexuella och där är den förtjänstfull.

Det är ungefär i samband med detta som man anar att Nicks liv på en räkmacka är över och sista delen ger en känsla av undergång. Det är faktiskt först då som jag börjar läsa med lite mer intresse, men dessa avsnitt utgör en mindre del och överlag lämnar mig Skönhetens Linje mig lite uttråkad och oberörd. Jag har en känsla av att TV-serien som sedermera gjordes faktiskt kan vara mer sevärd än boken är läsvärd.

A-Lo, 2010
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: